Göteborgsposten – 13 november 1874, sida 2

andra stämningar, om icke Norges litteratur skall nedsjunka till en halft löjlig förgapning i sig sjelf, en åsigt som vi kunna förstå, om vi än ännu icke i allt dela den. Från Oscar L. Lamms förlag i Stockholm har börjats utgifvandet af Veld samling af utlandets nyare ekönlitteratur. Vi veta snart icke hvilken dylik samling detta är i ordningen, men det veta vi, att utlandets egen skönlitterattur är i närvarande stund för arm, att kunna räcka till för dem alla, om man icke vill omtrycka öfversättningar at äldre alster. Det senast utgifna, andra häftet af samlingen innehåller en från franskan öfverflyttad berättelse, kallad Natacha, en episod från Vierwaldstädtersjöns stränder, hvilken utgifvaren alldeles saklöst kunnat underlåta att inflika i vår litteratur, aom den på intet sätt riktar, kanske tvärtom besvärar. Ett annat slags berättelser äro de Uiflygter i naturen och hvardagslifvet af E. A. Rossmässler, som utgifvits i en särdeles lycklig öfversättning af den kände naturhistoriske skriftställaren Carl Hartman hos Abr. Boblin i Örebro. Den nu aflidne tyske skriftställaren Rossmässler har i sitt hemland ett af de yppersta rummen bland populäre naturhietoriske författare och detta med rätta. Här är liftullhet i taflorna ur naturen, här är raskhet i penseldragen, saft i koloriten och framför allt denna ovilkorligen medryckande stämning, som med beundran öfver naturens herrlighet och sinnrika mekanik förenar denna gudsdyrkan, som gifver vitnesbörd om ett fromt sinne, hvilket, om det än icke söker den högsta sanningen i konstigt hopväfda dogmer, likväl vill nå henne i ödmjukhet och extas öfver Guds i naturen framträdande allmakt, allvishet, allgodhet.