Göteborgsposten – 13 november 1874, sida 2

FoliskammarenBrott mot förordning. Sjökaptenen F. Dossor, förande ångaren Orlando, var d. 29 sis-I. okt. inkallad till poliskammaren, för det ban vid ankomsten från Hull d. 26 s. m. vid passagerarnes landstigning icke begagnat sädan langång, som k. förordningen af d. 12 febr. 1864 SS 32 och 43 föreskrifver. Vid upprop instälde sig svaranden åtföljd af v. konsul F. W. Duff såsom tolk. Åklagaren uppgaf att den landgång, som vid ifrågavarande tillsälle af passagerarne begagnats, icke varit försedd vare sig med ledstång eller mantåg, hvarförutan densamma varit lagd nå lutande, att jemväl derigenom fara vid dess begagnande varit för handen. Svaranden genmälde, att vid tillfället från fartyget varit utlagd, utom den af åklagaren omförmälda landgäng, hvilken varit afsedd endast för gods, jemväl en annan, ämnad för passagerare, i behörigt skick, samt att om förstnämde landgång begagnats af passagerarne, detta skett utan svarandens vetskap och vilja. Aklagarens vittnen intygade emellertid samstämmande, att från början tvenne landgångar varit utladga, den ena försedd med mantåg, men att sedan passagerarne af 1:sta klass landstigit å denna, densamma blifvit afstångd; hvarefter de öfriga passagerarne uppgående till ett betydligt antal, måst för landstigningen begagna sig af den andra, som saknat mantåg och annat ledningsmedel, än ett längs fartygets sida nedhängande tåg, samt dessutom varit lagd så lutande, att passagerarne med svårighet kunnat begagna den; att beskaftenheten af landgången, hvilken varit försedd med träribbor, derjemte utvisade att den ej varit afsedd uteslutande för gods, enär sådant icke kunnat derå föras i land, med mindre folk medföljde å landgängen och öfverförde detsamma; tilläggande ett vittne, att han vid tilltället iakttagit hurusom en passagerare, som beträdt landgången, i anseende till densammas lutning och i öfrigt bristfälliga beskaffenhet, kulltallit. På svarandens begäran om uppskof uppsköts målet. Vid gårdagens session var Dossor närvarande genom ombud och yrkade ännu längre uppskof i målet, enär han erhällit protokollet öfver första rättegångstillfället så sent, att han ännu ej hunnit få detsamma besvaradt. Åklagaren bestred uppskofvet och företedde nya vittnen, hvilka intygade rapportens riktighet. Han yrkade vidare ansvar på Dossor enligt otvannämde paragrafer. Utslag i målet kommer att afgifvas den 26 innevar. november. De afhörda vittnena begärde ersättning. Kapt. Dossor lärer ungefär samtidigt i fjor bötat för uraktlätenhet i detta afseende. Uraktlåten edgång. Artilleristen n:r 68 Palm, vid 3:dje batt., hvilken d. 23 sistl. sept. på e. m. 4 Mollbergs nykterhetsvärdehus, huset n:r 13 Kungsgatan, kastat ett glas öl i ansigtet på samt med en butelj tilldelat sjömannen Hjalmar Pettersson, boende vid Pilgatan, ett slag i hufvudet, så att ett större hål uppkommit, blef i brist på vittnen i följd af poliskammarens beslut dömd att med ed fria sig fön denna anklagelse och utsattes dag dertill till d. nov. Palm infann sig, men förklarade sig icke kunna gå eden, på grund hvaraf han förklarades skyldig till ofvannämde våldsgerning och kommer utslag att d. 17 d:s i målet afgifvas. Öfvervåld begånget af ynglingar. Trenne ynglingar, en bruksarbetaren Gustaf Högström, de öfrige Axel Pettersson och Frans Eriksson, mellan 14 och 17 års ålder, företogo sig d. 1 d:s på e m. att å Ladugårdsgetan öfverfalla och förgripa sig på handl:ne C. G. Bergman och S. J. Johansson. Då de djerfva ynglingarne fördes till vaktkontoret, gjorde de några försök att undslippa, hvilket misslyckades. Vittnen intygade sakens förlopp och dömdes de tilltalade att för öfvervåld mot person böta 30 kronor hvardera och införpassades de vid brist på kontanter på 18 dagars enkelt fängelse, enär de icke uppnått 18 års ålder. Från Stockholm. Förrymda straffångar. Efter A.-Bl. för i onsdags meddela vi ytterligare om de tvenne Långholmarne följande: Rymlingarne hafva genom vederbörandes i Södertelje försorg blifvit hitförda, fängslade med handoch fotbojor, af stadsvaktmästaren L. E. Westman i Södertelje, som gripit brottslingarne, hvilka i dag på middagen varit instälda i poliskammaren. Af polismästaren uppmanad att aflägga fullständig bekännelse huru vid rymningen tillgått, berättade Johannes Boman, att de båda under bevakning varit sysselsatta vid pudrettfabriken vid Reijwersholm och sedan de derefter, utan att på förband hafva tänkt på rymning, af en f. d. straff-fånge, känd under namnet Johan, erhållit kläder i ett knyte, tagit till flykten, hade de begitvit sig, skogsledes utmed landsvägen, till Södertelje, der de sammanvarit i tisdags morgon å en krog med en skeppare, som bjudit dem på förtäring. Löfvendahl hade då af estman blifvit anhållen. Boman, som ej blifvit antastad, hade begifvit sig till skogen, men af en mängd arbetsfolk blifvit öfvermannad, efter det att ett par skott på honom blifvit afskjutna, utan att ha träffat, och säger han sig derpå hafva blifvit skuren med knif. Polismästaren förordnade, att de båda brottslinholne skulle i dag öfversändas till fängelset Å Längolmen. Från Landsorten. Tvegifte. I sondags införpassades till Nyköpings cellfängelse båtsmannen Anders Petter Andersson Spjell från Enarstorp i Lunda socken, hvilken skall undergå ransakning angående tvegifte och användande af prestbetyg utsärdadt sör annan person. Egentligen beter han Augnst Andersson Ryd, född i Augerum i Blekinge den 8 Juli 1846, gift med Anna Charlotta Johansdotter i Selleryd af Ramdala församling i samma län ; men har sedan användt ett prestbetyg, utfärdadt från Nettraby för hans broder, drängen Anders Petter Andersson, född den 2 Maj 1849; och med begagnande af detta har han både blifvit antagen till båtsman för roten vid 2:a Södermanlands båtsmanskompani N:o 2 Vallby i Lunda socken och äfven derstädes den 4 April i fjol gift med Clara Maria Eriksdotter, Hans i Blekinge qvarlemnade hustru, med hvilken han har en dotter, har blifvit lemnad utan allt understöd, och då hon fått underrättelse om hans vistelseort och ånyo ingångna giftermål, har hon hos pastorsembetet i Ramdala församling anklagat den trolöse man