Göteborgsposten – 13 november 1874, sida 1

och Danmark, hvarest de också snart blefvo nedlagda och deras redskaper sälda. Jag har stundom sett notiser i svenska tidningar om vårt ångkök, hvars bestånd man förundrat sig öfver, prisande norrmännen sågom goda administratörer, och då jag tror, att saken väcker intresse i Sverige, skall jag här nedan göra några korta anmärkningar rörande densamma. För omkring tjugo år sedan sammanträdde några goda borgare och beslöto att bilda ett litet aktiesällskap med det välgörande syftet, att genom upprättandet at ett ångkök skaffa stadens fattiga befolkning billig middagsmat. Sällskapet räknar blott 157 aktier och har betalt omkring 30,000 spdr för sin stora, vackra, rymliga byggnad, som nu är värd dubbelt den summan, då den har ett ypperligt läge, belägen som den är vid Torvgaden, som förenar stadens tvenne hufvudtorg. Det är uttryckligen bestämdt, att aktionärerna på sin höjd skulle hafva sex 0 på sina pengar och att öfverskottet dels skall användas till att förbättra maten, dels att efter hand sätta ned priserna. Under de första åren var ångköket en populär inrättning, som bar sig väl, en följd af de besökandes stora antal; men för 6 å 8 år sedan började kundernas antal att starkt aftaga, det klagades jämmerligen itidningarne öfver matens dåliga beskaffenhet och otvifvelaktigt skulle det snart gått med vårt ångkök som med dem i de större städerna i Sverige och Danmark. Inrättningen styrdes af en icke aflönad direktion af hederliga borgare, hvilka hade en inspektor med lön under sig, hvilken var den egentlige verkställande direktören. Ängkökets räddare blef en man, som, i sin egenskap af egare af ett stort bomullsspinneri, var van att administrera och hålla en stor arbetsstyrka i erdning. Denne man var grosshandl. Knud Graah, som fann att i hela företaget hade insmugit sig den oförsvarligaste slentrian. Han fick straxt en duglig inspektor tillsatt, hvilken efter hand erhöll 1000 spdr i årlig lön; han införde sträng tillsyn med de många äldre qvinnor, som dagligen hjelpa till vid matens tillagning och som dervid plägade förse sig så godt de kunde. På tvenne konti lyckades det honom åstadkomma en sparsamhet, som inbragte åt inrättningen en förtjenst af flera spdr om dagen: den ena besparingen skedde på grönsakors konto, den andra på bröds. I stället för att skala potatis och dylikt med handen, infördes vissa enkla redskaper, hvarvid ej såsom förr något gick förloradt. Förr hade en hvar gäst tillåtelse att förse sig med pain å discretion till sin mat; men deraf var följden dels att många korgar med halfätet och uppsmuladt bröd dagligen utan nytta för någon bars ut från matsalen, dels att två eller flera personer infunno sig i densamma, hvarpå en af dem reqvirerade en portion soppa och kött, som de delade emellan sig och skaffade sig fyllnad i måltiden genom att äta bröd i ofantliga qvantiteter. Nu för tiden får hvarje gäst ett passande stycke bröd till maten sig tilldeladt. Om vi taga oss en middag å ångköket köpa vi för inträde biljett vid ingången. Biljetter säljas till två slags mat, å 813 skilling och å 13 skilling; de som hemta mat betala blott 7 och 12 skilling. Vid inträdet i den stora matsalen, som sträcker sig öfver husets hela längd och är vackert dekorerad i vanlig träarkitektur, finna vi ett tjog bord uppdukade med duktyg, knif och gaffel för hvarje gäst, salt och några kryddor för gemensamt bruk. Gästerna sitta på långa träbänkar och få sjelfva vid inträdet hemta sin mat, som räckes ut till dem genom tvenne små luckor på långväggen. Maten består af tvenne rätter (den ena soppa) jemte ett stycke bröd; med detta vandrar gästen hän och söker sig sjelt en plats i salen. Se vi oss omkring bland gästerna, hvilkas antal emellan kl. 12 och 3 ofta stiger till 80 å 100, finna vi icke just många at den egentliga arbetareklassen, men deremot en mängd studenter, handelsbetjenter, handtverkssvenner, bönder och folk af den lägre medelklassen. Det som icke är förtärdt i salen till kl. 4, säljes genast till fattiga familjer till underpris. Ångköket är nu så besökt, att det är starkt fråga om att anlägga ännu ett liknande, då det gamla icke ser sig i stånd att tillfredsställa behofvet. En mängd familjer af de bättre klasserna hemta der sin middagsmat. Förtjensten på hvar portion blir blott en liten bråkdel af en skilling. Portionernas antal dagligen ba nu gått upp till nära 3000, hvilket gör 90,000 på en månad och öfver 1 million på ett år. Med ångköket är förenad en kötthackningsinrättning och en anstalt för tillredning af bärsafter, för hvilka en egen lokal är uppförd; dessa inrättningar gifva mycket —