Göteborgsposten – 11 november 1874, sida 1

INR 0 TT skulle kunna användas; hela salar skulle under flera mansåldrar stå tomma, och det var således en skyhög galenskap, att draga åstad med en så stor byggnad. Tjugofem år ha icke förflutit sedan det talet fördes. Nu har hufvudstadens skeppsbro blifvit för trång; det trodde då ingen för 30 år sedan skola hända. Många ångbåtar få ej plats der, utan ba blifvit förlagda till Nybroviken vid Sillbofvet. Der måste nu en byggnad uppföras för de ankommande varornas tullbehandling. Generaltullstyrelsen har anvisat hvar denna byggnad borde ligga. Nej stopp, säger museichefen, vicke der. Hvarför ioke? Jo, emedan den kommer att ligga alldeles sör nära riksmuseet. Samlingarne der tillväxa så betydligt, att den tid icke är aflägsen, då vödvändigt blir, att på ett eller annat sätt öka utrymmet. genom tillbyggnad naturligtvis-, och likvisst är det fråga om, att när riksbiblioteket förflyttas i sin nya lokal, den för detta hu begagnade i k. slottet skall användas till lifrustkammarons samlingar. Ooh likväl säges det — förstås när vi äro vid dåligt lynne — att allt utvecklar sig så rysligt långsamt — allsicke, säga vi till och med ibland, men då äro vi riktigt vresiga. Nå. vidare! Fria Konsternas Akademi, hvars lokal äfven om-och tillbygdes i kung Oscar I:s tid, och derefter ansågs fullt rymlig och tillräcklig; är nu hvarken det ena eller andra. Vi måste ha en större lokal, rymligare; framför allt ljusare, säga akademiens styrande män. Deri ha de nog rätt. Men hvar finna en passande tomt? Jag här hört sägas, att de kastat lystna blickar på den stora tomten vid norra ändan af Drottninggatan, hvarå f. d. Lorichska huset ligger — spökselottet, som det förr kallades, hvilket nu eges af bokhandlaren Klemming; hvilken bor der, trifs förträffligt der och har drifvit bort alla spökena, men blir kanske sjelf bortdrifven af Fria konsternas akademi — meddelst upprättadt köpekontrakt välförståendes. Riksarkivets på Riddarholmen belägna lokal är redan öfverfyld och måste utvidgas. En ofantlig massa med handlingar af stort historiskt värde måste förvaras i en ytterst olämplig lokal inom k. slottet, der de icke kunna af någon forskare begagnas, om han ej vill utsätta sig för en förkylning. Handlingarne måste derföre, när de skola anlitas, hemtas från slottet till riksarkivot. Men der är arbetsutrymmet ytterst trångt. Riksarkivarien har ett arbetsrum, förste aktuarien har äfven ett, hvilket strängt taget är en skrubb; andre aktuarien och samtlige amanuenserna ha ett arbetsrum gemensamt, men i det måste äfven plats beredas för alla dem, hvilka för olika ändamäl anlita arkivete samlingar. Dessa tillväxa med hvarje år: det blir absolut nödvändigt antingen att -besluta en betydlig tillbygnad, hvartill utrymme lyckligtvis finnes eller att afyttra en mängd handlingar, som då kunna säljas till pappersbruken och bereda staten en inkomst. Men hvilka handlingar skola på så sätt afyttras? De som inte historiskt värde oga — torde man svara. Visserligen. Men de som i år anses tillhöra denna kategori, ligga till sig med åren och tå värde. Då Carl Michael Bellman för 100 år sedan vid pass ingaf sin konkursansökan, : betraktades den handlingen då och många år efter ej ega något historiskt: värde. Den påträffades bärom året, vid en utgallring i Svea hofrätt, och är nu af stört värde. Om hundra år kan ett aktiebret i Kropps stonkolsbolag äfven hafva historiskt värde. Sådana aktier å 100 kronor, voro uppe i 800 kronor med stark esterfrågan, då ännu icke en enda kubikfot kol hade uppfordrats i dagen. Då en last Kropps stenkol, den företa här, kom upp på strömmen för en vecka sedan, gälde aktierna 85 kronor, med ringa esterfrågan. Om hundra år kan äfven en aktie i Bångbrojernverken vara af stort intresse, vitnande om huru mänga motgångar det bolag som anlade och egde dessa verk blefvo utsatta för anno 1874, och huru stora förluster drabbade detta bolag, huru det icke härdade ut och nödgades öfvergifva företaget, som i ett nytt bolags händer kommer att gifva god vinst. ; Jag är benägen antaga, att en serie af aktier i Nyqvarns pappersbruk redan har ett visst intresse. Det har fyra, om icke fem gångor gått ötver till ett nytt bolag: det nuvarande bolaget hoppas. och önskar nu, att någon af dess fordringsegare skall yrka dess försättande i konkurs, sedan det visat sig, att disponenten i 3 år lemnat falska uppgifter till bokföraren och styrelsen, så att, ehuru bruket gått med förlust, bar dock vinstutdelning blifvit lemnad, till dess nu en så betydlig brist yppat sig, att bolaget ej längre anser sig kunna — — — X—X—— —I— —