Göteborgsposten – 11 november 1874, sida 1

—— kv— Q sr — husen vid vägen till måltiderna och hvilan. Sällan trängde hen i det inre af städerna och byarne. Då de kommo närmare bretagniska gränsen märkte våra resande små nyligen uppförda bygnader, liggande. på tre lieues afstånd från hvarandra. Det var skjutsställen, som öfverintendenten hade låtit inrätta för sin enskilda räkning: Vid dessa skjutsställen var alltid ett litet värdshus. Fleur-de-Mai uroktlät aldrig att dricka ett glas vin och. göra förfrågningar om det furstliga sätt, hvarpå herr Fouquet reste. Värden, som var förtjust öfver den ära, han tycktes sätta uti att gifva upplysningar, meddelade sådana ända i de minsta detaljer och vår hjelte visste snart, att herr Fouquet reste med lika mycken ståt, som kungen sjelf, och att hans bror abben i det fallet liknade honom. En kurir kom alltid en dag förut. och gaf befallning. om att skjutsen skulle vara i ordning. En andra kurir kom fyra timmar före honom och slutligen anlände öfverintendentens vogn, dragen af sex häster, stannade i tre minuter medan nya hästar förspändes och fortsatte sin väg, lemnande efter sig en hvirfvel af dam. Abbs Fouquet reste på samma sätt, endast med den skillnad, att han hade fyra hästar i stället för sex. Dessa sistnämda detaljer meddelades tre lieues från bretagniska gränsen i en liten by vid namn Ingrad. Stället behagade Fleur-de-Mai mycket och han frågade värden, om denne ej kunde hyra ut rum åt honom och hans följoslagare. Denno ställde förtjust hela sitt värdshus till de resandes förfogande. — Hvilken är den närmaste bretagniska byn? frågade Fleur-de-Mai. — Ancenis, svarade värden, — Jag vill minnas, att herr Fouquet har ett jagtslott der? — Ja, min herre. — Hvilken skada, att jag hvarken känner herr Fou