Göteborgsposten – 11 november 1874, sida 1

hålla affären uppe. Det är emellertid nästan ofattligt, att detta pappersbruk gått med sörlust. Afsättningen har varit god och dispoventen är i sitt yrke en ganska skicklig man. Ibland de många från Amerika återkommande emigranter är äfven en man, hr K., som för tio år sedan lemnade Sverige. Han hade då tagit provisorsexamen, men derefter blef stugan för trång för honom. Han har under dessa tio år, för att begagna hans egna ord pröfvat lifvet och samlat erfarenhet på tusen olika sätt. Han har i Amerika gjort universalpiller och tillverkat lifeelixir, han har deltagit i kriget med sydstaterna, han har varit skräddare, skomakare, smed, snickare och barberare, hårfrisör, hotelluppassare, murare, jernvägsarbetare, konduktör vid spårvagnar, kusk, stått i handel och på tryckeri, grätt efter ga och tillverkat tegel, huggit sten och brygt öl: jag bar med få ord sagt försökt mig i alla yrken, ömsom svultit, ömsom fråssat, ömsom bott på första klassens hotell, ömsom legat ute — tills jag blef antagen vid en skrifbläcksfabrik i Newyork, der mina insigter i kemi jemto min i Amerika förvärfvade skicklighet i humbugen förskaffade mig verkmästareplatsen och sedan andel i fabriken, med det resultat att jag efter tre års förlopp sålde min andel, fick för den 10,000 dollars i guld — och reste -hbem. En sak lärde han tidigt af en annan svensk, bosatt i Newyork — den att taga sig ett annat namn oeb att aldrig uppträda som svensk i Amerika, emedan han då skulle Åätits upp af landsmännen, Hans återkomst till Sverige föranleddes nu deraf, att han har ett arf att lyfta efter en afliden faster, så att han med det och med hvad han samlat i Amerika på skrifbläcksaffären, kan väl slå sig fram. Emedan han eger ett briljant lynne och betraktar allt hvad han upplefvat från den glada sidan, ernar han tål förströelse i vinter teckna upp sina öden; Kan han skildra dem skriftligen med hälften den humor, som han framställer dem muntligen, så är jag öfvertygad om, att han skall bereda många läsare ett stort nöje. Man må nu vara nykterhetsifrare eller icke, man må nu tycka väl eller illa om Skandinaviens största vinoch spirituosaaffär, så kan man ej neka att Vin-och Spiritaosaaktiebolaget i Stockholm är för staten en ganska god kund, då detta bolag under loppet af de sista tio månaderna i år i införseltulll för viner och epiritaosa betalt 3,432,226 kr. Det är icke alls underligt om yrkesbröderna, ehuru äfven de ha en ganska god afsättning, och fastän äfven de äro inne i förskäringskonsten, likväl gerna skulle se om ofvannämda bolag behagade förflytta sin verksamhet något längre bort än der pepparen växer. Detta bolag har lemnat staten i tullinkomst årligen nära hälften af den summa, som det nya sjöförsvaret beräknats skola kosta årligen. Följaktligen — endast två vinoch spirituosa-aktiebolag behöfvas, för att bekosta flottan, och det här befintliga bolaget har i år lemnat staten en inkomst, som med nära en half million öfverstiger hvad öflottans nybyggnad, underbåll och öfningar beräknas skola årligen kosta. Den raskhet och kraft som hufvudstadspolisen utvecklade då de djerfva Gotlandstjufvarne grepos, är särdeles berömvärdt. Det är en märklig iakttagelse, att till hutvudstaden trängta alla tjufvar tillhörande första klassen, och många andra straffade förbrytare äfven, ehuru de här hafva mot sig en vaksam polis. Men hitåt ställa de dock kosan, om möjligt är, och här vistas ett ganska stort antal straflade förbrytare under polisens uppsigt. Sådans gäster öka icke allmänna säkerheten här. Tryggheten ligger i polisens vaksamhet; men ändå sordrar man, att polisen skall nöja sig med en ytterst knapp aflöning, hvarföre ock ett stort antal vakanser inom poliskåren finnes, så stort att det är ganska betänkligt, omedan klart är, att de skickligaste polismännen utan svårighet erhålla andra anställningar med högre lön. Tjenstgöringen här måsta äfven blifva ytteret ansträngande då polispersonalen icke är fulltalig. Nästa lördag skola stadsfullmäktige återigen behandla frågan om det begärda understödet för Stockholms—Bergslagsbanans fullbordande. Det är ej tvifvel underkastadt, att ju fullmäktige besluta att taga aktier i banan, för att dels befrias från den lemnade räntegarantien och dels för att få banan färdigbygd. Uppskofvet förra gången, för att få uppgift på kostnaden för banans: fortsättning från Karlberg till Lilla Värtan, och för utrönaade af om hamnplats der kunde erhållag, hade sin egentliga grund deri att fullmäktige nu ville förekomma tillvitelsen för ett obetänksamt be