Göteborgsposten – 5 november 1874, sida 2

AA — rykte och rifver hans ära i trasor. Han vägade komma med motsägelser, han understod sig att hafva en mening, han tänkte sjelfständigt, han försvarade sig mot orättvisa beskyllningar, han hade den fräckheten att byta ord med sin förman — hvilket brott mot disciplinen, hvilken upproriskhet mot den allt nivellerande, hvarje individualitet krossande manstukten! Ve honom, som vågar förfäkta sin personlighets rätt, han är en statspappers-tjuf, en statsförbrytare och landsförrädare! Så har det gått med grefve Arnim efter hans häktande; detta var i och för sig tillräckligt att genast förvandla den framstående mannen till en eländig brottsling. Och den som icke deltog i kören, den som icke lät sig bortryckas af denna exempellösa servila ström, den som äfven efter Arnims häktande trodde på hans ärlighet, men ej på hans brottslighet — den betecknades af det lössläpta kopplet som besoldad af aristokraterna, som; ultramontanernas legoknekt. Och nu delar högsta domstolen i Berlin vår åsigt och stadsrätten ser sig nödsakad att åter försätta Arnim i frihet... (Har följer ett utbrott af de skarpaste tillmälen om en preussiska pressens servilism, som vi tro oss böra utesluta.) Brefvexlingen mellan hr von Bilow och grefve Arnim har redan framlagts för läsaren. Den är i alla väsentliga punkter en bekräftelse af de betraktelser och faktiska uttalanden, med hvilka detta blad beledsagat det mot Arnim iakttagna våldsamma förfarandet. Deraf framgår, att Arnims efterföljare på beskickningsposten i Paris, furst Hohenlohe, så att säga rört upp saken, i det ban trodde sig böra fästa utrikesministeriets uppmärksamhet derpå, att vissa aktstycken saknades; att Arnim efterkom Bilows första uppmaning och återlemnade alla de aktstycken, som hade en offentlig karakter; att han förfäktade den enskilda naturen hos alla af honom qvarhållna andra aktstycken och i afseende på rätten till dessa papper hänvisade utrikesministeriet till den rättsliga vägen. Men dermed var äfven hvarje misstanke aflägsnad, att statens hemligheter förrådts eller att dessa papper offentligen missbrukats. Arnim ösverlemnade åt utrikesministeriet att använda medlet till framkallande af ett domstolsbeslut angående de af honom qvarhållna papperen. Och hvad svarade derpå den tjenstifrige hr von Bälow? Arnim har uudansnillat aktstycken, han skall ställas icke inför disciplinar-, utan brottmålsdomaren. Arnim behöll papperen, och det domstolsbeslut, till hvilket utrikesministeriet vädjade, var Arnimg häktning. Här måste vi hänvisa på ett särdeles märkligt ställe i Arnims bref till Bälov at d. 20 juli. Det: innehåller den egentliga förklaringen öfver hela frågans gång. Om de qvarhållna aktstyckena och om de skäl, som föranledde honom att icke utlemna dem, säger Arnim ordagrannt: Det är dels handlingar, som handla om min utnämning och på hvilka jag eventuelt kan grunda eganderätts anspråk, dels bref, hvilka härleda sig från den personliga tvist, i hvilken jag råkat med hr rikskansleren, så vida denna tvist icke af dem framkallats. De skola ådagalagga, att jag vid ledniungen af angelägenheterna fullföljde äsigter, som stredo emot rikskanslerens politik. Om dessa bref äfven vidröra politiska spörsmål, så sker det likväl endast för grundandet af vissa anklagelser, som hr rikskansleren reser emot mig personligen och rest Jil andra tillfällen, hvilka af handlingarne ådagaäggas. -Man kan väl påstå, att flera af dessa bref icke skrifvits, om hr rikskansleren icke utgått från den åsigten, att jag sökt resa svårigheter för hans politik och Lkonspirerat mot honom med en person, som är så nära beslägtad som möjligt med kejsaren. Detta allt är svåra beskyllningar, som ställa mitt rykte på spel. Jag behötver till mitt försvar de handlingar, hvilka jag anser för min enskilda egendom. Be kunde aldrig meddelas beskickningspersonalen, emedan de så väl till form som innehåll voro egnade att undergräfva min myndighet. Med dessa förklaringar är hela tvisten karakteriserad — det är en personlig konflikt. Rikskansleren tror, att Arnim konspirerat med en person, som är med kejsaren så nära beslägtad som möjligt, och derför fordras utlemnandet af aktstycken, hvilka förskrifva sig från en tid, då furst Bismarck och grefve Arnim som intima vänner vexlade mycket förtroliga bref med hvarandra. Hr von Bulov yttrar sig i sitt svar härom; han ser icke annat än undansnillade, undangömda aktstycken, ty han måste ju på förhand motivera det, som senare följde. Men i hvilken dager synes härefter häktningen? I den ogunstigaste. Man sökte att af en fördittrad personlig tvist mellan rikskansleren och sändebudet göra en förbrytelse mot staten och dess säkerhet. Men brottsmålsdomstolen kan icke ingå derpå, ty här föreligger icke någon förseelse eller något brott, utan på sin höjd en palatsintrig. Försöket att bringa saken inför brotmälsdomstolen kunde icke lyckas, och dermed är den skedda häktningen och Arnims försättande på fri fot fullt belyst. Men hade vi då så orätt, att vid underrättelsen om Arnims gripande och bortförande tala om ett lettre de cachet och om Bastiljen? Vi skola väl komma i tillfälle att få meddela något närmare om den palatsintrig, mot hvilken rikskansleren trodde sig böra kämpa. Fullt ljus skall bringas i denna dunkla sak, och vi äro fullt öfvertygade om, att det då skall visa sig, huru ett groft fel, en omotiverad väldshandling föröfvats under iutrycket af en personlig upphetsning. I samma sak innehåller Daily Newsen skrifvelse från Berlin, der det bl. a. heter: De rättstjenstemän, som afsändes till Paris, bade fått befallning om, att de ej allenast skulle vända sig till medlemmarne af dervarande tyska beskickning, utan ock till de journalister, som stodo med denna i närmare eller fjermare beröring, för att skafta sig noggrann upplysning om grefve Arnims uppförande, medan han tjenstgjorde som sändebud. De anstälda förhören bragte emellertid ingenting i dagen mot grefven. Såsom en märklig omständighet må framhållas, att dessa förhör alls icke vände sig om de saknade aktstyckena, utan uteslutande gingo ut på att samla ämnen till en annan, helt ny anklagelse mot grefve Arnim. Af den anledningen sökte man att vid de frågor, som s:äldes till de i fråga varande personerna, förnämligast få reda på 1. Om offentliggörandet af ett visst memorandum i Wientidningen Presse föranledts af grefve Arnim och om det, i fall så förhöll sig, kunde ledas i bevis, och 2. Om det kunde läggas i dagen, att Arnim sysselsatt sig med spekulationer på börsen i Paris. Utrikesministeriet i Berlin bade utspridt det ryktet, att grefven befattat sig med börsspel, men det kunde ej heller på detta område komma åt sin motståndare, emedan undersökningarne i Paris ej ledde till något resultat, hvarpå en sådan beskyllning kunde grundas. Deremot kom det härvid i dagen, att ett meddelande i Echo du Parlament; hvari uttalades misstanken om, att grefve Arnim var börsspelare, härflöt omedelbart och personligen från furst Bismarck sjelf I Madrid har nvligen stiftats en suterna