Göteborgsposten – 4 november 1874, sida 2

— Nu, tillade han, i det han vände sig mot Fleurde-Mai, skall jag säga er något annat. När man är aderton år bör man ej förblifva page länrge, och en fullmakt att vara löjtnant vid ett af mina regementen skulle vara tusen gånger bättre. En blixt lyste i Fleur-de-Mais ögon. Den unge mannen tog ett steg mot dörren, men konungen qvarhöll honom med en åtbörd. — Herr Colbert, sade han, vill ni öppna det der skrinet, som ni ser der på bordet? Det är mitt enskilda penningskrin. Tag derur tvåhundra pistoler och gif dem åt herr de Chastenay. Det vore oerhört, om en adelsman skulle resa på sina egna penningar för konungens af Frankrike räkning. Colbert lydde den kungliga befallningen. Ludvig XIV gaf Fleur de-Mai sin hand att kyssa och afskedade honom. — Sire, sade Colbert, sedan ynglingen aflägsnat sig, den der gossen kommer att gå långt; han är intelligent och tapper. Ers majestät skall göra klokt i att använda honom och alltid behålla honom i sin tjenst. — Jag tänker just det, svarade konungen småleende.