Göteborgsposten – 4 november 1874, sida 2

Då Fleur-de-Mai kom ut från konungen, fann han Coquelicot ensam i det förmak, der han lemnat honom. Den hederlige väpnaren satt helt sorgsen på en bänk med ryggen stödd mot väggen och till hälften slutna ögon, såsom en man hvilken drömmer om en helt annan verld än den, som omgifver honom. — Se så, min gode vän, sade Fleur-de-Mai, låtom oss nu skynda härifrån. — Och hvart skola vi taga vägen vid den här tiden, herr chevalier? frågade Coquelicot förvånad öfver det brådskande sätt han fann hos sin unge herre.