Göteborgsposten – 4 november 1874, sida 2

— wWrALAm Q —tU—— — derstädes, samt vidare vesterut genom just de orter, der bergshandteringen försiggår, är det, med afseende jemväl derå att denna linie går öfver Borås på Göteborg, uppenbart, att jernet hutvudsakligen kommer att föras på denna linie. Till den närmast Taberg belägna Barnarps stations område höra nemligen Eckersholms jernbruk, sågverk och qvarnar, Mobro masugn, Stillefors fabrik, Thorsviks trämassefabrik, Benstams oljeslageri och Krokebo brunstensverk. Till Bondstorps station höra Lomsjö, Åsafors, Skogsfors jernbruk samt Rasjö masugn. Till Unnaryds stations område höra Nissafors, Radaholms, Spafors, Marieholms, Unnaryds och Gyllenfors jernbruk, detta senare äfven glasbruk. Jemte flere mindre manufakturhamrar och andra verk, förekomma dessutom utefter linien sex större sågverk och tre pappersmassefabriker i gång. Blaod masugnar, som ligga inom banans närmaste område, kuuna anföras: Mobro, Tabergs, Rassjö, Unnaryds, Sandseryds, Månsarps, Lomsjö, Eckersholm, Lindefors och Marieholms samt Härryds masugn. . 8 Bland ortens tillverkningar förtjenar jemväl att anmärkas den inom hela orten, synnerligast den inom Mo och Vestbo härader såsom hemslöjd bedrifna ståltrådstillverkningen. Af ståltråd har redan export inträdt, och utfördes år 1870 138,804 skålpund. Äfven klippspik tillverkas i denna ort, med användande af maskiner, i rätt stora qvantiteter om än såsom hemslöjd. Känd är äfven denna ortens betydliga tillverkning af vagnsredskap, liar, tröskverk, hackelsemaskiner och öfriga jordbruksredskap, decimalvågar, hästskor m. m., som sedermera försäljas öfver hela landet eller exporteras. Om skogsdistrikten heter det: Finds, Marks, Åhs, Vedens, Bollebygds och Redvägs härader inom Elfsborgs län samt hela det söderut angränsande Småland äro rika skogstrakter, och kunna de ofvannämda häraderna med säkerhet räknas till Tenhult-Borås-Göteborgsbanans trafikområde, enär i dessa härad befintliga strömmar och sjöar hafva sin sträckning från norr till söder och således erbjuda gynsamma tillfällen att genom flottning föra skogsprodukterna till banan. Denna skogsrikedom, synnerligast mot Smålandsgränsen och Elfsborgs läns sydligare delar äfvensom förut anförda sträckning af bergslagen i sydvestlig riktning, bar, med anledning af den ofantliga trafik den komme att tillföra banan, varit en orsak till banans dragning i nordostlig böjning, som dessutom var oundviklig i anseende till de svåra naturhinder, som möta, om banan skulle framdragas sydvestligt mot Göteborg och hvilka af undersökningarne visat sig vara rent af oöfverstigliga. Betydelsen af skogstillförseln för banans rentabilitet är, vi upprepa det, af allra högsta vigt, synnerligast då, såsom hvar och en känner, det stora skogsbältet söder om Wettern går från öster till vester och ej i så betydlig grad från norr till söder. Småland eger sålunda utmed södra stambanan ej så betydande skogar som de, hvilka sträcka sig genom södra Östergötland, norra Småland och södra Vestergötland. Om väfnadsindustri-distrikten i Kinds. Åhs, Marks, Wedens och Bollebygds härad ytras: Det gifves, såsom ofvan är antydt, icke inom Sverige någon bemslöjd, som kan mäta sig med väfnadsindustrien inom berörda härad. Sedan århundraden utvecklad och utsändande sina alster öfver hela den skandinaviska Norden, har den blifvit en hufvudnäring, som sysselsätter och gifver uppehälle åt kanske två tredjedelar af befolkningen. Så väl råvaran som det färdiga fabrikatet af denna industri tillhör belt och hållet denna banas trafik, och dessutom måste nästan alla dessa flitige arbetares lefnadsbehot tillföras från annat håll, hvilken tillförsel sålunda kommer denna jernvägstrafik till godo, synnerligast som linien löper midt igenom alla dessa distrikt. Det är allmänt kändt, att vid sidan om denna betydande väfnadsslöjd här på en vid omkrets uppstått stora mekaniska väfverier, spinnerier, appreturverk m. m. och som vesterut ha sin högsta utveckling i Mölndals och Mölnlycke betydande fabriksanläggningar med sina c:a 4000 arbetare. Det torde vara nog att bafva påpekat allt detta, för att för en hvar tydliggöra, hvad betydelse hela denna stora industri måste hatva för Tenhult-Göteborgsbanans trafikförhållanden, synnerligast som med lättare kommunikationer äfven sjelfva industrien nog kommer att år efter år tillväxa. Att dessa allmänna förutsättningar för den blifvande Tenhulta-Göteborgsbanans trafkförhållanden öfverensstämma med verkligheten, vet hvar och en, som något känner till de trakter, som hon skall genomlöpa. Huru stora än utsigterna således kunna synas vara för hennes förmåga att bära sig, så är det dock gifvet, att utförandet framför allt måste stödja sig på offervilligheten hos innevånarne i de bygder, som genom denna nya trafikled skulle upphöra att ligga i en från de stora samtärdsvägarne allt för aflägsen afkrok. För att utröna stämningen i detta afseende hafva, såsom vi i vårt måndagsnummer meddelade, redan i flera kommuner stämmor blifvit hållna och visat det bästa resultat. Af de vid dessa stämmor uttalade önskningsmålen är i synnerhet ett af natur att förtjena den största uppmärksamhet inom vårt samhälle, det nemligen, om en bibana från Taberg å ena sidan åt Jönköping och å den andra åt Götafors för anslutning till den blifvande Halmstad-Nässjöbanan. Vi beklagade på sin rid bestämmandet af IIalmstadsbanans riktning åt Nässjö i stället för Jönköping såsom oförmånligt sannolikt för banan sjelf och dess trafikförhållanden, oförmånligt med all säkerhet både för Jönköping och orten söderut derifrån. På mötena i Tabergstrakten har samma öfvertygelse ånyo uttalat sig jemte den åsigten, att tiden nu vore inne att söka godtgöra den förlust orten led genom Halmstad-Nässjöbanans sträckning så långt öster ut. Vi torde också icke för denna gången beböfva mer än påpeka behofvet af en jernväg från Wetterns sydligaste hamn genom Tabergs bergslag, en nödvändighet så väl för bergslagens kraftiga utveckling, som äfven icke mindre för staden Jönköping, om den icke ekall se sig helt och hållet afskuren från all affärsförbindelse med da dalar ef SmS1IAAH dam da frånavauranda