Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 2

— Nåväl, jag skall följa kardinalens råd. — Hvem skall då styra konungariket? — Jag! svarade konungen helt enkelt. Colbert darrade; han hade gissat ut Ludvig XIV fullkomligt. — Det leder mig till den tanken, fortfor konungen, att, om det ej finnes någon premierminister, så behöfver det ej heller sinnas någon öfverintendent. Colbert betraktade konungen. — En generalkontrollör öfver finanserna är tillräckligt, herr Colbert. Konungen lade med afsigt tonvigt på dessa sista ord, och Colbert, som till utseendet var kall och orörlig, kände sitt hjerta svälla af ärelystnad. — Min herre, fortfor konungen kallt, jag vill göra rent hus. Då herr de Mszarin är död, skall jag välja mitt folk sjelf. Det uppstod ett ögonblicks tystnad. Fleur de Mai pinades. Konungen gjorde en rörelse och pagen hoppades bli bemärkt, men Ludvig XIV var åter fördjupad i sina tankar. — Det vore af nöden att ba en plankarta öfver Belle-Isle, sade han plötsligt. Colberts ögon glänste. — Herr Colbert, fortfor konungen, vi skola skicka någon till Bretagne. — För att få de bevis ers majestat behöfver (ban lade tonvigt på detta ord, som innebar en hel anklagelseakt), vore det nödigt att ha en skicklig och pålitlig utskickad, som ej väcker uppmärksamhet. Herr Fouquet har vänner, spioner, kreatur på alla vägar. En man, som vid hofvet är känd för att tillhöra ers majestät, skulle ej kunna taga tjugo lieues utom Paris utan att bli mördad. En blixt af vrede lyste i konungens ögon. — Min herre, sade han, jag vill, att vägarne i mitt