Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 2

I nästa månad skola kongressval ytterligare ega rum i flera stater, men Times korresp. i Filadelfia anmärker, att republikanernas majoritet och inflytande i många utaf dem är tvifvelaktig, och att den i nästan alla sydstater visat sig vara alldeles försvunnen. De båda staterna Newyork och Pennsylvanien antagas äfvenledes stå på demokraternas sida. Grefve von Arnim. Såsom man kunde vänta, har grefve Arnims frigifvande ur ransakningshäktet väckt mycket uppseende såväl i som utanför Tyskland. Frän Berlin skrifves derom till ätskilliga tyska tidningar, att det officielt angifna skälet till grefvens srigifning — neml. att man nu icke längre hade någon anledning att frukta en möjlig förvrängning at de fakta, som framkallat den mot honom vidtagna åtgärden — naturligtvis icke är det verkliga skälet, hvilket också erkännes af hvarje opartisk åskådare. Sedan den dag då grefven häktades, hafva neml. de förhållanden, som föranledde nödvändigheten af denna tolkning, icke undergått någon förändring. De papper, som eftersöktes kos det forna tyska sändebudet och hvilka qvarhållande man lade honom till last, hafva ännu icke kommit i dagen, och om grefve von Arnim velat skaffa dem ur vägen för alltid eller af dem göra ett otillåtligt bruk, så är han dertill lika mycket i stånd nu i dag som för två månader sedan. Det måste derför finnas något annat skäl till hans frigitvande, och det troliga är väl, att grefven föreats på fri fot, derför att man egentligen icke längre haft någon anledning att hålla honom häktad. Vi nämde i går, att Newyork Herald meddelat en autentisk bretvexling mellan statssekreteraren von Bilow och grefve Arnim. Den förstnämde erkänner deri under d. 6 juli mottagandet af 14 aktstycken och återfordrar de öfrige, för hvilka grefve Arnim skulle vara ansvarig. Grefve Arnim förnekade d. 20 juli, att han är för dem ansvarig, emedan han en tid varit borta från Paris och efterforskningen först skett två månader efter det han rest. Han nekar vidare till, att han skulle stå i beroende förhållande till någon, utom till kejsaren; han svarar derför också endast privatim, I det han derpå genomgår listan öfver de begärda aktstyckena punkt för punkt, betecknar han flertalet af dem som sin venskilda egendom, emedan han möjligen behöfver dem mot försök att nedsvärta honom genom beskyllningar emot honom för att han skulle i sin embetsutöfning motarbetat furst Bismarcks po litik. Mot sådana beskyllningar måste han rättfärdiga sig genom de originala aktstyckena. Han skulle derför vända sig till civilrätten. Biilow beriktigar i ett bref af d. 5 aug. grefvens äsigter om beroendeförhållandet och hänvisar till lagen om rikets embetsmän. Grefve Arnim är så mycket mera ansvarig, som han ännu icke formelt aflemnat arkivet. Man skulle tillochmed kunna inleda brottmålsprocess emot honom, emedan han icke i arkivet inlagt flera aktstycken, en handling som rent af kom under fyra af strafflagens paragrafer. Aktstyckenas betecknande som enskild egendom var otillbörligt, isynnerhet ifrån en underordnads sida. — I en skrifvelse af den 11 augusti fasthåller grefve Arnim vid sitt oberoende. Enligt paragr. 119 i lagen för rikete embetsmän är han en fri medborgare; i disciplirärt hänseende står han under disciplinarrätten. Han fasthåller derför, att saken endast kan blifva föremål för en civilrättegang. Det amerikanska bladet fogar härtill följande anmärkningar: Huru kan efter allt detta grefve Arnims häktning rättfärdigas? Ville han fly? Visst icke. Ville han möjligen vränga sanna törhållandet? Nej, ty han säger: Jag har en del af aktstyckena och jag skulle genom en civilprocess göra min rätt till dem gällande, om jag icke fruktade för att sålunda skada den kejserliga tjensten. Vidare. Grefve Arnim har i Nassenheide tillbjudit sig att lemna papperen till domstolen för granskning och under förbehåll af hans rätt, om man ville lemna honom tid att skaffa dem. Men grefven kunde endast skaffa dem, om ban vore fri, emedan de funnos hos en person, som han icke kunde blottställa. Ville grefve Arnim offentliggöra papperen? Visst icke, ty då skulle han kunnat taga atskrifter och återlemnat originalen. Var utrikesministeriets intresse att ega just dessa aktstycken så öfvervägande, att de ytterligaste åtgärder derigenom rättfärdigats? Nej. Och slutligen, äro de papper, som skola saknas i Paris och hvilka grefve Arnim ej heller kunnat fiona, så vigtiga, att man för deras skull ej bort sky en sådan skandal? Vi tro det icke, och dessutom ha ju officiösa Berlinkorresp. redan på sitt egendomliga diskreta sätt sagt, att det dervid bl. a. handlar om en rysk storfurstinnas samtal med ett f. d. napoleonski sändebud Fleury. Dessutom tro vi oss veta, att grefve Arnim tillbjudit sig att anställa den noggrannaste efterforskning i de från Paris ankomna lårar, hvilka innehålla hans möbler, för den händelse att ett eller flera af de äfven af honom saknade aktstyckena skulle gått förlorade. I stället för att ingå på detta tillbud, har man åter skridit till en husvisitation, bvarvid möbler uppbränts, hvilka en gång prydde Fiedrik den stores sängkammare i Rheinsberg. Herr von Bälow säger i slutet af sin sista skrifvelse: Jag förbehåller åt rikskansleren att häröfver afgöra på alla vågar. Var grefve Arnim icke derför berättigad till det antagandet, att nu ytterligare ett meddelande skulle följa, af hvilket han skulle erfara, för hvilken väg rikskansleren bestämt sig? I stället infann sig åtta veckor derefter den väpnade makten på Nassenheide, kränkte Stettins jurisdiktion och använde våld. Slutligen: Var det nödvändigt, klokt eller ens tillständigt att för de saknade pappersarkens skull ställa till en sådan cause c6låbre? Hvad har man att förehra orefva Arnim? I värsta fall oh error