Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 2

med den oordning som råder i statens finanser och med den befattning ni innehar skulle det blott ha berott på er ejelf att skapa er en ansenlig förmögenhet. — Liksom öfverintendenten för ers majestäts finanser herr Fouquets vänner, svarade Colbert, i det hans klara blick gnistrade. — Alldeles. Men ålamod, min herre, rättvisa skall skipas. : — Det är visst och sannt, sire, fortfor Colbert — och efter de anteckningar jag framlagt för ers majestät, kan ers majestät sjelf fullkomligt göra sig reda för saken — det är visst och sannt, att med sådan fart hvari det nu går, skall hr Fouquet, som redan är den rikaste man i konungadömet . ... Colbert tystnade midt i meningen. Ludvig XIV höjde på hufvudet och lät ur sira ögon framljunga en af de skarpa blixtar, som förebådade den blifvande store konungen i denne tjugotvåårige monark. — Tålamod, herr Colbert... tålamod... — Herr Lyodot och herr dEymeri ha på tio år förvärfvat en skandalös förmögenhet, fortfor Colbert. — De skola bli hängda på tre dagar, sade konungen kallt. — Mr Fouquet, fortfor den obeveklige Colbert, befästar Belle Isle-en-Mer och gör deraf en fruktansvärd tästning. — Jag skall inspärra honom i Bastiljen. — TI Bastiljen! Sire ... — Ävarför icke? — Men han är öfverintendent.. — Min herre, sade konungen lugnt, herr de Mazarin gaf mig nyss ett ypperligt råd. — Verkligen ; Site? — Sire, sade ban, då jag är död, så tag aldrig någon premierminister. — Nåväl? frågade finansmannen.