Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 2

Fran Utlandet. De senaste underrättelserna från Nordamerika äro af mer än vanligt intresse, alldenstund de meddela upplysningar om utgången af de kongressval, som hittills egt rum. På sista kongressen var förhållandet ännu särdeles gynnsamt för republikanerna, ty deras styrka uppgick till c:a 200 mot 90 demokratiske deputerade. Ett så tvärt och för många oväntadt omslag i den allmänna stämningen och politiska partiställningen har naturligtvis väckt stort uppseende både i Nordamerika och i Eogland. Visserligen återstå ännu 2 år at Grants regeringstid, och kongressvalens utgång är icke heller afgjord, men om valen fortfarande gå i samma riktning som bittills, finnes endast ringa bopp qvar för republikanerna. I 9 stater (Maine, Vermont, Ohio, Indiana, Iowa, Nebraska, Vestra Virginien, Norra Carolina och Oregon), hvilka förut voro å kongressen representerade af 44 republikanska deputerade mot 19 demokrater, har efter de sista valen förhållandet blifvit sådant, att 32 demokrater stå mot 31 republikaner. I några af dessa stater, namneligen Indiana och Ohio, skola tyskarne hafva gifvit utslaget till förmån för demokraterna, emedan republikanerna i sitt politiska program (platform) upptagit en lag om förbud mot färsäljning af dryckesvaror på söndagen, ett förbud som skall hafva i hög grad upphetaat den tyska befolkningen. Denna har hittills vanligen stått på republikanernas sida, men efter presidenten Grants sista val nar en väsentlig förändring i detta hänseende försiggått. Af de tysk-amerikanska tidningarnes uttalanden har man redan under en längre tid kunnat märka, att de brutit med Grants regering och med ifver vilja agitera för valet af en ny president. Hvilken politisk betydelse ett nederlag för det republikanska partiet skall hafva, sedan detta i 17 år (efter 1857) setat vid staterådet, det skall framtiden visa. Demokraterna ha ofta jemförts med det engelska torypartiet och republikanerna med WwWhigpyartiet, men likheten består egentligen blott deri, att demokraterna äro något mera konservativa än deras motståndare, och dernäst deri, att de äro stämda för en mildare och rättvisare behandling af sydstaternas hvita befolkning (hvilken af de republikanska tidningarne ännu alltjemt betecknas som farlig och rebellisk), än som blifvit dem till del under Grants regering. I en ledande artikel af d. 28 okt. i hvilkens Times behandlar den politiska ställnirgen i Nordamerika, uttalar bladet den åsigt, att Grants andra presidentskap icke uppfylt de förväntningar, man år 1872 satte till detsamma, efter det han vid slutet af sitt första presidentskap nppmanats att rätta de påpekade felen och oriktigheterna i förvaltningen. (framför allt embetsmännens kolossala underslef). Folket har omsider tröttnat vid att vänta på reformer i den Grantska förvaltningen och skall derför möjligen anförtro presidentvärdigheten till en eller annan hittills okänd man, förutsatt att dennes personlighet lemnar borgen för en kraftig och rättskaffens vilja. Att ett systemskifte i Förenta Staterna alltid måste vara at ingripande betydelse för mångfaldiga intressen — äfven om den inre och yttre politiken i sina hufvuddrag förblir densamma, det framgår af den omständigheten, att så godt som hela embetsmannapersonalen (ca. 60,000 personer) ombytes, och att det segrande partiet gör anspråk på embetena som en belöning för den vid valen visade ifver.