Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 2

Article Image
IUILITUnUILEL PIUL Pu TUBUDGARuUmGEIUnEECUBHUPE-. Processen mot Kullmann. Gårdagens tyska tidningar bragte fortsatta telegrafiska meddelanden angående danna process: Allmänna åklagaren Rudel sammanfattade sålunda sina påståenden: Det handlar här om tvenne frågor: 1. Hade Kullmann för afsigt att döda Bismarck och har han för den skull afskjutit på honom en skarpladdad pistol? 2. Har Kullmann utfört dådet med full öfverläggning? Båda dessa frågor har Kullmann besvarat med;ett öppet ja. Kullmann var ej i hemmet någon fanatiker, han blef törst i Salzwedel en fanatisk menniska. Hans dåd var blott en rå våldshandling af bämndlystnad och raffinerad elakhet, ett gement lönmordsförsök, som saknar hvarje idealt drag. Åklagaren begärde derför, att Kullmann skulle förklaras skyldig. Svarsadvokaten uttryckte sin tillfredsställelse öfver, att Kullmauns mordförsök icke omedelbart utgått från det ultramontana partiets agitationer. Dock består ett visst sammanhang mellan Kullmanns gerning och den kyrkliga rörelsen. De kyrko-politiska lagarne hade gjort ett djupt intryck på Kullmann. Detta förklaras närmast al dennes familjeförhällanden och uppfostran. I Salzwedel hade en fullständig förändring försiggätt i Kullmanns tänkesätt. Han hade funnit det tråkigt, och hade derför ingått i den katolska manföreniagen, der ban fann förströelse, läsning o. s. v. De katolska föreningarne ha under de sista åren öfver allt skjutit som svampar upp ur jorden, föreningslifvet är en af de skadligaste utväxter, ultramontanismen har framkallat; lägger man dertill de ultramontana tidningarnes upphetsande läsning, så erhåller man förklaring öfver förändriogen i Kullmanns sinnelag. Derför borde 51 8 i strafflagen tillämpas, emedan den anklagade via utförandet af sin gerning befann sig i ett tillstånd af en viss sinnesförvirring Kullmann afgaf en redogörelse för sin lefnad. Hans religiösa likgiltighet kunde ej väcka undran. Hans kamraters och gesällernas stickord, hvilka samtlige voro protestanter, hade hos bonom framkallat den önskan att lemna läran. Men hvarken fadren eller mästaren hade tillåtit det, derför hade han med afsigt gjort sig skyldig till vissa oregelbundenheter. I Salzwedel hade ingen del i bans beslut, det var lärlingstiden, som förderfvat honom. Den thaler, som vittnet Jenrich talat om, hade han ej fått af presten i Salzwedel. Underrättelsen om inspärrandet af erkebiskopen af Posen hade först bragt honom på tanken att döda Bismarck. Juryn förklarade slutligen den anklagade skyldig, hvarpå dom fäldes lydande å 14 års tukthusstraff, förlust af medborgerligt förtroende och äran samt ställande under polisuppsigt. Kullman afhörde med orörligt lugn den öfver honom afkunnade domen. Times säger i en ledande uppsats, att man ej kan förneka den katolska Salzwedelsföreningens ansvar i Kullmanns beslut. I England har Thomas Miller, förf. till Gideon Giles och ,, Fair Rosamond, afldit. Likasom Robert Burns och Allan Ramsay hade han arbetat sig upp ur arbetsklassen. Han var korgmakare, till yrket, och en dikt, som han skickade i en korg till lady Bleseington, förskaffade honom denna dams skydd och öppnade för honom den litterära banan på hvilken han med framgång arbetade. Han skref mer än 50 band noveller, var flerårig medarbetare i ,lllustr. London News och utmärkte sig i många grenar af poesien. Oaktadt sin flit förblef han dock fattig, och Distraeli hade knappast lyckats att skaffa bonom en liten pension, då han, 67 år gammal, afled af slag. Från Amerikaskrifves, att general Sheridan tillkännagitvit, att indiankriget är slut, emedan alla insurgentledarne tagits till fånga. I Holland, Rotterdam, har den helt nyligen valde jansenistiske biskopen Heykamp aflidit. . I Frankrike har amiral Lap6rouse aflidit, 69 år gammal. Frankrikes representanter i Wien och Petersburg hafva uttalat sin regerings gillande af Österrikes, Rysslands och Tysklands åsigt, att Rumenien har rätt att ingå handelsfördrag, utan att derför behötva Portens godkännande. Det språk, hvari detta uttalande gjordes, syntes angifva en allmän håg att understödja Österrike-Ryssland i östern.

3 november 1874, sida 2

Thumbnail