Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 2

konungarike om ett år skola vara lika säkra för alla mina undersåter som allmänna platserna i de stora städerna, och att man der ej skall kunna arrestera andra än mördare och tjufvar. Han sörsjönk i begrundande och återtog derefter: — Herr Fouquet har, efter hvad man sagt mig, otaliga förgreningar i Bretagne; om han trodde sin frihet vara hotad, skulle han väcka uppror i denna provins blott genom att skrifva fyra rader till adeln der. — Det är sannt, sire, sade Colbert, och den verksammaste, mest populäre agent, som öfverintendenten, vid olika tillfällen skickat till Bretagne, är hans bror abbä Fouquet. — Ah! sade konungen, och hvar är han, den der abbå Fouquet? — Eoligt de rapporter, som jas just i dag mottagit, är han ännu i Paris, men bereder sig att afresa. — Till Bretagne? — Det är otvifvelaktigt, eburu hans förberedelser till resan ha ett hemlighetsfullt utseende. Han begifver sig utan tvifvel till Ancenis, hvarest mr Fouquet underhåller trehundra pikenerare. — Trehundra pikenerare! det är mer än konungen af Frankrike har! — Det är derföre att konungen af Frankrike ej betjenar sig af dem till annat än jagt. Konungen rynkade ögonbrynen. — Och herr Fouquet, tillade Colbert, skall vid första tillfälle göra dem till ett lifgarde åt sig. Konungen gjorde en häftig rörelse der han satt. — Det der är för mycket oblygt! utbrast han. — Abbån, fortfor Colbert, skall utan tvifvel föra med sig förhållningsorder och löften till den bretagniska adeln. Hvem vet om ej öfverintendenten drömmer om att bli herr de Mszarins efterträdare? (Forta.)