Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 1

fortsätter, skall ni om två år antingen vara död eller marskalk af Frankrike; en svartsjuk man skall ha låtit döda er, eller alla hertiginnor i Palais-Royal skola dö at kärlek till er. — Den spådomen behagar mig, sade Fleur-de-Mai förtjust. — Men i afbidan härpå, fortfor Coquelicot, får ni ej glömma, herr page, att hans majestät väntar er i PalaisRoyal mot klockan tio och att klockan nu är tre qvart till tio. Och ni vet väl, att konungen ej bör vänta. — Det är sannt, sade Fleur-de-Mai, låtom oss skynda till Palais-Royal. Han begaf sig genast på väg till palatset, som ej låg mer än några steg från Rue de PArbre-Sec. Den ståtliga byggnaden hade vid denna tidpunkt en särskild port för adelsmän, som tjenstgjorde vid hofvet, och hvilken port vette åt den gata, som sedermera skulle bära namnet rue de Valois. Det var vid denna port, som Fleur-de-Mai under den erfarne Coquelicots vägledning infann sig. Hvart ämnar ni er? frågade en gardist. Till konungen, svarade Fleur de-Mai utan tvekan. Konungen mottager ej någon vid denna tid. Utom hans page? Är ni konungens page? Ja, kamrat. : Ert namn? Chevalier de Chastenay. Jag känner ingen page med det namnet. — Det är mycket möjligt, ty jag inträder först i af ton i min befattning. Fleur-de-Mai gick med dessa ord förbi den förvånade gardisten, steg upp för trappan, alltjemnt åtföljd af Coque licot och kom upp i hans majestäts förmak, der han be gärde att få tala med konungens förste kammartjenare mi Laporte. Hr Laporte kom genast. PETETTETTI