Göteborgsposten – 30 oktober 1874, sida 2

ETDLUL ÄTttHHIU LTULLD VUUu voUuUU IEEE NMNÄUAÅ1: Frän Utlandet. Om Nana Sahibs gripande telegraferas un.der den 25 d:s från Bombay till Timesföljande: Nana Sahib skref till Sciadia (den raschan som gripit honom): Allt sedan 1857 års händelser har jag varit en eländig kringstrykare. Mina krafter äro nu uttömda. Jag kommer till eder för att bedja om edert skydd. Ni kan döda eller rädda mig. Nana och hans broder Bala voro förklädda som ett slags tiggare — andlige. De fördes till palatset och framstäldes för Scindia. Den ene utaf dem erkände sig vara Nana, men förnekade all delaktighet i blodbaden i Cawnpore samt sade, att han hållit sig gömd i trakten kring nämnda stad under tre månader efter general Havelocks ankomst och att han derifrän begifvit sig till Bhootan samt under sju år hållit sig i snåren och skogarne. Han hade aldrig varit i Ne paul, utan bott förklädd ett år på general Jenkins styrelseområde i Gowhatty och i Assam; Derifrån vandrade han till Bareilly, hvarest han uppeböll sig ett år, och så begaf han sig för några dagar sedan till Gwalior. Scindia ba begärt, att de britiska myndigheterna skola skona Nanas lif, men ville dock öfverlemna honom utan några vilkor. Han har skickats till Moras i kedjor och återkallar nu sin bekännelse, påstående att den afgifvits under inflytande af prygel. Läkarne äro af olika mening om hans identitet, i det några tro honom vara under 40 år, och andra tycka sig hos bonom se tecken till en mognare ålder. Scindia påstår, att han kan afgå ed på, att den gripne är den verklige Nana Sahib. Man tyckes emellertid stå inför en viss hemlighetsfullhet, som kan berättiga till tvifvel. Vi nämnde häromdagen, att Tyskland ämnar ytterligare kraftigt utveckla sin militära organisation. Det torde vara skäl att i detta bänseende äfven kasta en blick på Frankrikes tillgöranden: Föret på de sista åren och under politiska förhållanden, som icke äro lyckliga för härens ordnande, har Frankrike kunnat arbeta på härens ombildning, men har gjort det med en kraft, som ingen nation kan utveckla i större grad än den franska; då den på allvar företagit sig något, har den alltid gjort det utomordentliga. Det traditionela napoleonska systemet som blifvit stereotypt i Frankrike och derför på slutet kommit i strid med tidens fordringar, har öfvergifvits. De preussiska militärprinciperna, hvilka nu efter sista kriget icke läogre kunna kallas tyska, utan allmänt giltiga, hafva antagits på nästan alla härens områden, och det är en alldeles ny, modern här som håller på att framstå, hvilken dock skall, såsom vi hoppas, medföra från det öfvergifna systemet hvad som var i detta godt. Först i fjor antogs lagen om härens nya bildning. Den kunde anses för en grundlag, som bestämde grundsatserna för krigsväsendets framtida ordnande, medan dess enskilda paragrafer till en stor del behöfde nya lagar för att utföras. Men från och med i fjor har målet, som man ville ernå, stått klart, och allt har ifrån den tiden gått utan missvisning raskt framåt i de bestämda spåren. Den franska bären hvilar nu på allmän värnepligt utan rätt till lega, har antagit systemet om ettårige frivillige och har ett i landets kretsindelning grundadt lokalt ursprung. Den är delad i 18 armåkärer (Preussen har 1812), 144 linieregementen, hvilka hvardera rekryteras från en motsvarande regementskrets, och 4 zuavregementen, så att infanteriregementenas antal är alldeles detsamma som Tysklands, neml. 148. Af kavalleri har det litet mindre än Tyskland, men har deremot troligen merå artilleri. Mobiliseringen skall ske armåkårsvis, men med några afvikelser från det i Tyskland brukliga sättet, grundade derpå att de franska afdelningarne icke, såsom i Ryssland, alltid befinna sig nära utskrifoiogskretsen. Till bevis på hvilken stor förändring som i många. hänseenden försiggått, kan anföras att man, för att lätta en snabb mobilisering och öfvervinna en svårighet, hvilken förut visat sig stor, har så att säga uteträckt värnepligtens bestämmelser till landets hästar. Det år, då dessa bli 6 år gamla, skola de anmälas för