Göteborgsposten – 29 oktober 1874, sida 2

posten, som höjer sin stämma deremot, är derför på förhand säker om understöd af de andra staterna. Den nuvarande ledaren för revolutionen, general Mitre, förordade på sin tid regeringssätets förflyttning, men då han år 1863 valdes till president, ändrade ban fullkomligt åsigt och såg blott saken från den praktiska sidan. Han måste derför under sin regering bekämpa fem federalistiska uppror, och hans efterföljare Sarmiento måste föra ett långvarigt krig med Entre R:os. Hvad afsigten är med det nuvarande upproret, under hvilket hären och flottan svikit centralregeringen samt gått öfver till Mitre, är som sagdt icke klart. Mitre har förklarat, att han, sedan han vunnit seger, skall draga sig tillbaka till det enskilta lifvet, under det Avellanada, som den 12 d:s trädde i spetsen för regeringen efter Sarmiento, har största delen af federalisterna på sin sida, fastän han vid öfvertagandet af presidentposten proklamerade, att han skulle fortsätta sin föregängares politik, under hvars regering han för öfrigt var justitie minister. Vid sista valet spelade Mitre icke någon framstående roll, och fastän en del af hans anhängare rörde upp himmel och jord för hans återval, uppträdde han likväl icke sjelf med synnerlig ifver. Mitre var president i 6 år (från 1863 till 1869) och ledde tripelalliansen mot Lopez. Han har verksamt understödt sin efterföljare, Sarmientos politik samt utfört flera diplomatiska beskickningar till Paraguay och Brasilien till dennes fulla belåtenbet. Nu har han från Krugnay stält sig i spetsen för en revolution, hvilken tyckes ha vunnit ofantlig tillslutning. Det är ej osannolikt, att vissa utländska inflytanden göra sig gällande i denna rörelse. Uruguay, Paraguay, Chili och sjelfva Brasilien stå i det förhållande till den argentinska republiken, att hvarje försvagande af densamma måste vara dem välkommet, Köln. zeit. vill likväl veta, att Mitre gripit till vapen af harm öfver att ha fallit igenom vid presidentvalet.