Göteborgsposten – 29 oktober 1874, sida 1

— ——— — för sina åtgöranden i fråga om källarbostäder som väl få anses såsom de, hvilka i främsta rummet påkalla nämndens uppmärksamhet. Om dessa nämnes ej något särskildt i helsovårdesstadgan. Måhända har detta ansetts obehöfligt, då byggnadsstadgan för rikets städer af den 8 maj innevarande år i 32 bestämmer, att i boningerum, som hädanefter inrättas, skall golfvet läggas minst en fot högre än angränsande jordyta; men för ett samhälle som Göteborg, der, de redan befintliga, till boningarum iaredda, källarlägenheterna räknas i hundratal, är det i hög grad af behofvet påkalladt, att beskaffenheten af dessa lägenheter öfvervakas, ty erfarevheten visar, att der inhysta familjer, genom i dem ådragen sjukdom, ofta falla den allmänna fattigvården till last och att dessa ställen utgöra en härd för spridningen af smittosamma sjukdomar. Då det vidare stadgas, att nämnden kan förbjuda att i lägenhet inhyra så stert antal personer, att genom deras sammanhopande större fara för helsan kan uppkomma, så tramgår tydligt af ordalydelsen, att denna nämndens befogenhet endast sträcker sig till de fall, der en person emot hyra upplåter en lägenhet, men icke om han utan betalning låter aldrig så måoga bo i samma lägenheten. Den juridiska sidan af saken tillåta vi 088 ej att bedöma, men att en sådan inskränkning på intet sätt kan vara tillfredsställande ur hygienisk synpunkt är klart, ty den fara som kan uppkomma för helsan och sör spridningen af smittesamma sjukdomar genom öfverbefolkning i boningslägenheter, måtte väl ej vara mindre, om de personer, som der vistas, bo gratis, än om de betala hyra, och att t. ex. 12 personer få utan anmärkning från helsovårdens sida bo hyresfritt i ett litet rum, som samma myndighet kanske nyss förut förbjudit en husegare att uthyra till 6, emedan det varit öfverbetolkadt, förefaller allt temligen besynnerligt. Följden blir naturligtvis den, hvilket är nogsamt bekant för hvar och en, som praktiskt sysselsatt sig med denna fråga, att den husegare, som vill kringgå lagen, påstår, att han ej uthyrt lägenheten utan endast af barmhertighet låtit de inneboende få vara der, och dessa säga detsamma för att få bo qvar, hvarigenom stora svårigheter vållas för en helsonämnd, söm vill söka sullgöra sin skyldighet i detta hänseende, svårigheter, som hade kunnat förekommas, om i stället för inhyra stått inhysa. Vidare föreskrifves, att i rum, der vanligen ett större antal menniskor samlas, såsom kyrkor, skolrum, fattighus, domstolarnes sammanträdesrum, teatrar, auktionsoch danslokaler, sabriker, verkstäder m. fl. dylika, bör tillräcklig luftvexling underhållas. Kan i fabrik eller verkstad till följd af egendomliga förhållanden luften ej ensamt på detta sätt göras frisk och oskadlig, skall jemväl annan åtgärd vidtagas, som i möjligaste mån uppfyller detta ändamål. Saknas i sådan lägenhet, som i detta mom. omförmäles, anordning för ästadkommande af tillräcklig luftvexling eller, der så erfordras, för luftens rensande på annat sätt, har nämnden att förelägga viss tid för Jess åvägabringande. Behofvet af föreskrifter i detta hänseende torde alltför väl inses och erkännas, för att vi skulle behöfva utförligare derom orda. S 15 stadgar: Födoåmnen eller dryckesvaror, som till följd af förskämning, felaktig beredning eller annan dylik orsak äro skadliga för helsan, må i stad icke hållas till salu. Der sarsot härjar eller annan giltig anledning förefinnes, eger helsovårdsnämnden äfven förbjuda, att, sä länge anledningen forttar, till salu i stad hålla omogen frukt eller frukt af visst slag eller annat födoämne, hvars förtärande vederbörande läkare intygar vara menligt för helsotillståndet. Af ordalydelsen framgår, att det i allmänhet ej tillkommer helsovårdsnämnden att öfvervaka försäljningen af förfalskade födoämnen. En af de vanligaste förfalskningar, som förekomma, är, att med vatten uppblanda mjölk, som bålles till salu, men då denna blandning väl ej kan sägas vara direkt skadlig för helsan, så ligger det utom helsovårdsnämndens befogenhet att inskrida i dylika fall. Så är emellertid icke förhållandet i andra länder, och särskildt kan nämnas, att i England, der lagbeetämmelaer i detta hänseende redan länge funnits, verkställigheten af stadgandena i Adulteration of food, drink and drugs Aet, 1872, tillkommer sundhetspolisen, och i denna lag bestämmes uttryckligen, att till förfalskningar räknas äfven tillblandningar af oskadliga ämnen till näringsmedel och drycker för att öka dessas vigt eller mängd. I Köpenhamn utöfvas sedan 17 år tillbaka en ganska sträng kontroll i afseende på mjölkförsäljningen och, enligt hvad som uppgifves, med goda resultat. Den svenska strafflagen stadgar strängt 2—— 22 2 ! 2