Göteborgsposten – 28 oktober 1874, sida 1

— Min herre, sade Fleur-de-Mai med köld, jag telar ur den ton, som det behagar mig att antaga, och jag beder er för tredje gången att låta mig passera: — Och om jag vägrade? Nu öfversteg adelsmennens oförsynthet alla gränser. — BDå, sade Fleur-de-Mai, skulle jag taga er i armen och tvinga er att låta mig passera. Men ni har kanhända anledning att fordra någon upprättelse af mig och i sådant fall är jag till er tjenst. Jag bor på Croiz du Trahoir, och om ni behöfver en lektion i höflighet, så skall jag gifva er den min herre: Fleur-de-Mai, som oaktadt sin ungdom, var ganska stark, tog härmed adelsmannen i armen och sköt häftigt undan honom till stor förvåning för öfriga herrar, som-voro stumma vittnen till denna tvist, och som ej anat så mycken kallblodighet och djerfhet hos en adertonårig yngling, hvars öfverläpp knappt var beskuggad af annat än ett tunnt fjun. Den bleke marnen blef askgrå. — Det är bra, sade han, ni är näsvis, och jag skall tukta er för er näsvishet; i morgon bittida skola mina vänner vara hos er. — Min herre, sade Fleur-de-Mai lugnt, hans majestät konungen af Frankrike har tagit mig i sin tjenst, och jag är väntad i Palais-Royal i afton klockan tio; men det är knappt middeg ännu, och vi kunna afgöra vår tvist genast. —Bravo! sade en adelsman, det är präktigt taladt, och du kan ej vägra, chevalier. — Nå må göra, sade Fleur-de-Mais motståndare, jag skall afhugga öronen på denne näsvise pojke. — Om jag ej dödar er först, svarade ynglingen. Jag är till er tjenst, min herre. : Fleur-de-Mai vände sig derefter mot-de öfriga adelsmännen och yttrade: — Mina herrar, jag kommer från provinsen; jag kän