Göteborgsposten – 28 oktober 1874, sida 1

AA ——— ALL — Göteborg den 28 Oktober 1874. Vid första behandlingen i danska folketinget af finanslagförslaget synes det, som om medlemmarna af minoriteten skulle hafva iakttagit en ihärdig, kanske, om man får tro en del danska tidningars antydningar, föraktfull tystnad. Deremot har majoriteten eller den förenade venstern, med herrar Bojsen och Berg i spetsen, framträdt på arenan så talrik, att Dagstelegrafen ansett sig böra för detta tillfälle indela dess talare i olika grupper för att gifva sina läsare en klarare öfverblick af den nu öfverståndna skärmytslingen. Ez officio hafva ministrarna besvarat de gjorda anmärkningarna med det lugn, säger bladet, som en gifven öfverlägsenhet alltid måste föra med sig. Till den första gruppen af anmärkare räknar Dagstelegrafen dem, som utan anspråk talade om särskilda dem välbekanta förhållanden, hvilkas behandling gaf åhöraren bilden af oaser, vid hvilka man kunde hvila eller fästa sin uppmärksamhet utan att behöfva röna det stötande intrycket af den vanliga svammelaktigheten och det högmod, som i allmänhet utmärka vensterledarnes uppstyltade eller virriga anföranden. Till denna grupp hörde de beskedliga representanter, som talade om flygsandsfälten, skogsplanteringar, uppdämningar mot vesterhafvet, nya telegrafledningar, dikningsväsendet i Mariebo amt, understöd till uppbyggandet af en kyrka eller dylikt. Med sådana anföranden kan möjligen något nyttigt uträttas, ?om också icke det ställe,j der frökornen nedlades, kunde anses för dem gynsamt. På den andra gruppen vill Dagstelegrafen icke spilla många ord. Dit räknar bladet d:r Winther, hrr Bajer, Zahle och Tauber, af hvilka den siste lärer hållit tvenne tal om guldmyntfot, silfvermynt och nationalbanken, genom hvilka han lyckades lägga i dagen en okunnighet om föremålet för Bitt snack, som var större än den hos honom allmänna. För dem, som hatt. det nöjet att höra dessa herrar, kan det också förefalla temligen antagligt, att deras anföranden ej heller denna gång varit särdeles upplysande eller uppbyggliga. Det. torde vara nästan tillräckligt att nämna, det de talat, för att man må kunna göra sig en föreställning om vissa skiften i debatten; och dertill inskränker sig också Dagstelegrafen. Bladet kunde dock knapt behöft omtala, att de uppträdt, ty det synes vara med dem, som med en och annan undantagsnatur här hemma hos oss, att de, i oomkullruckelig öfvertygelse om sitt obegränsade vetande och sin djupa erfarenhet, icke kunna lida, att en fråga blifvit behandlad, utan att de dervid haft något att säga. Alltid lika krya och glada, synas de icke hafva någon känning af sina moraliska nederlag. Det är med dem, som det påståg vara med kattorna: om man kastar dem från ett tak i gatan, så falla de ändå på fyra fötter. Och i ett så fritt land, der militärväsendet alls icke framträder hotande gent emot en uppsluppen frihet, behöfva de ej frukta, att det skall gå med dem som med Heines katt, då nämde store skald försökte experimentet och katten fastnade på en förbigående trupps bajonetter. Den tredje gruppen omfattade vensterns ära och glädje, klöfverbladot hrr Th. Nielsen, Bojsen och Berg. Hr Thomas Nielsen synes hafva yttrat sig fredligare än de båda andra, men hans frodsönskningar liknade, säger Degstelegrafen, det fredsanbud som gjordes af Manden, han slog sin: Nabo under Bordet. Fredsvilkoren skulle: vara, att ministören först skulle komma på god fot med venstern. Han var glödande af harm deröfver, att biljettpriserna på jernbanan mellan Silkeborg och Herning voro så höga — ett förhållande, som regeringen icke kan ändra — men förklarade deremot ädelmodigt, att han Åingenlunde önskede at komma Widenskabelighed og Kunst tillivs. Det bästa och mest praktiska, som hr Nielsen