uppdrag; men derjomte stadgas i de allmänna bestämmelserna, att k. m:ts befallningshafvande skola, hvar inom sitt län, vaka öfver att kommunerna och deras särskilda styrelser samt vederbörande läkare fullgöra sina åligganden i afseende å allmänna helsovården, för hvilket ändamål K. M:ts bfhde äfven ega att, då sådant finnes vara af nöden, förelägga lämpliga viten. Utom den med ansvar förenade större makt, som sålunda är tillagd helsovårds-nämnd, finnas äfven i afseende på verkställandet af dess beslut stadganden, hvilka erfarenheten visat vara behöfliga, såvida nämndens verksamhet skall lemna de åsyftade resultaterna. Sålunda stadgas, att helsovårdsnämnds beslut i frågor, som röra helsopolisen, skola, der de ej stadna allenast vid råd och uppmaningar, utan innefatta bestämda ålägganden, bringas till verkställighet genom polisföreståndaron. Finner denne, att nämnden genom beslutet öfverskridit ein befogenhet, eller att detsamma eljest är stridande mot helsovårdsstadgan eller annan allmän författning, eller att beslutadt vite, som öfverstiger ett hundra kronor, är alltför högt tilltaget, har han att vägra beslutets verkställande; men detta skall i sådant fall, derest det vidhålles af nämnden, underställas K. M:te ofhdes pröfning. Sådant ärende, som skall bringas till verkställighet genom polisföreståndaren, tår dock icke i dennes frånvaro komma till afgörande. Vidare bestämmes att den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förseelse mot helsovårdsstadgan, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, när han dertill varder lagligen förvunnen, fällas, för hvarje gång åtal emot honom egt rum och han deraf undtått del, till de böter och viten, som för förseelsen äro bestämda.