Göteborgsposten – 27 oktober 1874, sida 1

— — ——— — sovårdsstadgan upphäfves, möter naturligtvis ej hinder för vederbörande att vid val af ledamöter i den blifvande helsovårdsnämnden dertill utse personer med nyssnämnde qvalisikationer. Att polismästare och stadsläkare, hvilka förut, enligt k. förordningen d. 30 december 1857, egt att för afgifvande at råd och upplysningar, i sundhetsnämndens öfverläggningar, men icke i dess beslut deltaga, genom den nya helsovårds-stadgan blifva sjelfskrifne ledamöter, är en förändring, som måste anses af behofvet påkallad och bort företagas långt före detta. Helsovårdsnämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande för ott år i sender; förut förordnades ordföranden af k. m:ta befhde. På lämpligt sättskall nämnden göra kunnigt genom hvem, hvarest och på hvilka tider den emottager anmälanden och skrifter. Ea föreskrift, att dylikt kungörande skulle ske tid efter annan och minst en gång om året, hade nog haft skäl för sig. Helsovårdsnämnden skall utöfva helso-polisen eller tillsynen öfver ordningen i staden, hvad helsovården angår. Finner nämnden något i detta afseende att erinra vid sådant, som enligt ordningsstadgan för rikets städer eller annan gällande författning tillhör allmänna polisens handläggning, skall den hos denna derom göra anmälan för rättelses vinnande. Å sin sida har allmänna polisen att sjelfmant egna uppmärksamhet jomväl åt det, som ligger inom helso-polisens verksamhetsområde, samt, då något finnes i afseende härå att erinra, derom hos helsovårdsnämnden, för rättelses vinnande, skyndsamt göra anmälan. Meningen med dessa stadganden synes vara, att värmare bestämma gränderna för helsooch ordningspolisens befogenhet och derigenom söka förekomma de kollisioner, som blifvit en följd deraf, att den allmänna sundhetsvården sorterar under tvenne myndigheter, ett förhållande, hvilket på mer än ett ställe i vårt land inverkat störande och hindrat vigtiga åtgärders vidtagande. I hvad mån detta mål kommer att vinnas kan endast erfarenheten lära; men den farhågan torde icke vara ogrundad, att dessa bestämmelser rörande anmälningar från helsovårdsnämnden till polismyndigheten och tvärtom kunna gifva en välkommen anledning att skjuta ifrån sig, hvad som man) förmenar ligga inom den andras befogenhet. Bland den nya helsovårdsstadgans förtjenster torde i främsta rummet böra framhållas, att den tillägger helsovårdsmyndigheten en betydligt större makt, I allmänhet bar man förestält sig, att hittills gällande törordningar, och särskildt k. förordn. d. 30 december 1857, lagt i sundhetsnämndernas händer en nästan obegränsad makt, men den omständigheten, att dessa förordningar mest innehållit föreskrifter i allmänna ordalag och att sundhetsnämnderna måste inskränska sig till föreställningar och förmaningar, men ej kunnat ålägga viten i de fall, der dessa föreställningar och förmaningar visat sig fruktlösa, utan måst derom göra anhållan hos vederbörande embetsmyndighet, har gjort, att vid tillämpninningen ofta yppat sig svårigheter, der man minst väntat sådana. Numera eger helsovårdsnämnden i de fall, dar den finner nödigt, att, då påföljd ej finnes i stadgan eller annan allmän författning bestämd, antingen omedelbart eller efter förutgången erinran efter omständigheterna genom föreläggande af vite göra sig hörsammad. Derjemte eger nämnden att, då någon underlåter att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som honom enligt stadgan åligger och icke genast eller inom föreskrifven tid efter derom från nämnden erhållen tillsägelse fullgör, hvad han försummat, eller om han icke kan med sådan tillsägelse anträffas, låta på den försumliges bekostnad verkställa arbetet eller åtgärden för lega. Men med denna större makt är ock förenadt ansvar. Förut hafva sundhetsoch kommunalnämnder varit i åtnjutande af en ansvarsfrihet, af hvilken de, med tå undantag för några af de större städerna, vetat begagna sig i vidsträcktaste mån; ja, exempel saknas icke på städer, der sundhetsnämnd visserligen, funnits, men ej på många år haft någon sammankomst. Nu stadgas, att helsovårdsnämnd skall sammanträda, så ofta omständigheterna dertill föranleda och minst en gång i månaden: Der: föra behöfver visserligen icke mycket uträttas och ej heller torde den föreskritna skyldighe ten för nämnden, att årligen inom mars må nads utgång till aundhetskollegium afgifva be rättolse om allmänna helsotillståndet i stader under sistförflutna året och hvad i afseende dorå och för allmänna sjukvården blifvit undet samma tid åtgjordt, lemna tillräcklig garanti att nämnden med nit och allvar fullgör sit —d—