Göteborgsposten – 22 oktober 1874, sida 2

—— — afståndet från den sydliga kolonien närmare vårt nordvestra koloni, ligger den likväl i rak linie. Allt hvad vi kunna säga om denna nya tillökning i våra kolonialbesittningar, är att den gifver oss den skönaste och värdefullsste af alla öarne i den polynesiska gruppen samt en mäktig strategisk ställning i sydhafvet. Times berör dock ätven transaktionons skuggsidor och säger: Öarne skola regeras som en kronkolom och med all den aktning för bestående rätt, eom rättvisa och ändamälsenlighet bjuda; men vi befara, att Fidschianerna, såväl hvita eom färgade, skola erhålla fördel öfver oss och komma att med sina lokala förbindelser tynga på rikets skattkammare. Det skulle enligt all sannolikhet dröja länge, innan Fidschiörne betala sig, men de vilkor, under hvilka öarne utan tvifvel afträdts, skola medgifva upprättandet af en god, stark och sparsam regering, och således kunna vi med tiden inhösta frukterna af vår irhemska politik. Införlifningen, försiggår på det fredligaste sätt. Allt fortfarande talas och akrifves i Tyskland mycket om den Arnimska saken, Det är nu bestämdt, att sjelfva rättsförhandlingarne komma att undandragas offentligheten och att inga tidningsreferenter få vara tillstädes. Dock skola de vexlade brefven mellan Bismarck och Arnim, för hvilkas skull rikskansleren stämt grefver, komma att offentliggöras i utlandet. Detta offentliggörande väntas skola ske med det snaraste. Grefve Arnims heleotillstånd ekall under senaste dagarne hafva i oroande grad sörsämrats. Grefvinnan Arnim fick häromdagen tillåtelse att besöka sin man, och hon hoppades att få råka honom hvarannan dag. Men ett par dagar derefter lät regeringen underrätta henne, att tillsvidare ingen fick tillåtelse att besöka fången. En biljett, som tillstälts grefven genom hans advokat, har tagits i beslag af polisen. Grefven befinnes i den strängaste ensamhet. Darmstadts tidning meddelar. att byråvaktmästaren vid tyska beskickningen i Paris, Schuttom, häktats i Heimersheim, Rhenhessen. Hans reseffekter undersöktes, men utan att någon upptäckt gjordes. Hen är misstänkt för att hafva tagit papper ur en låda, som sändts från Berlin till Paris. Grefve Hermann Arnim, tysk minister i Lissabon, skall lemna sin post och genast afresa till Berlin, till följd at de händelser som timat inom hans familj. Den Arnimska slägtens alla medlemmar skola lemna statens tjenst och uttala den djupaste förbittring mot furst Biemarcks hänsynslösa hållning. Den preussiska och österrikiska pressens organer ha råkat i en våldsam fejd. Wientidningarne tillvita de preussiska tidningarne slafviskhet under Bismarck, de preussiska svara, att man i Österrike ej kan glömma Sadowa och derför vill man skada Bismarck. Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit. säger, att kejsar Wilhelms resa till malien endast är uppskjuten. Kejsaren behöfver hvila under vintern; men skall till nästa år anträda färden, om hans helsotillstånd det medgifver. Bladet tillägger, att det här icke är fråga om artighetsvexlingar mellan två hof, utan skulle ändamålet med resan vara att förnya försäkringarne om en fast vävskap, grundad på de båda landens intressen. Det säges, att appellationsdomaren Haus i Wärzburg redan haft ett förhör med Kullmann, som dervid skall hafva medgifvit, att hans afsigt varit att mörda rikskansleren och att han endast beklagar, att han ej träffat honom med ein kula. I Österrike ha utgifvaren och redaktörerna af tidn. Neues Fremdenblatt i Wien, på begäran af stadsrätten i Berlin kallats inför landsrätten i Wien, för att aflägga vitnesmål i rättegången mot Arnim. Denna tidning innehöll neml. vid den tid, då Arnim lemnade beskickningsposten i Paris, en del artiklar med inlagda depescher, af hvilka framgick, att grefve Arnim uppmanat furst Bismarck till den nu följda politiken mot Rom, hvilken fursten först icke ville hylla. Afsigten är väl nu, att Wienbladets redaktion skall afgifva förklariog, huruvida den mottagit depescherna från grefve Arnim, eller huru ban åtkommit dem. Skandalen ökas och synes börja att antaga internationala portioner. Kanske man ock endast vill skrämma hvarje annan tidning eller boktryckare från att offentliggöra de papper, om hvilket det nu egentligen föres ett sådant oväsen. I Spanien har Don Carlos haft ett vigtigt krigsråd med sina generaler Elio och Mendiri, i följd hvaraf man från carlisternas sida väntar sig vigtigare militära händelser. Don Carlos har utnämnt hertigen af Parma till öfverste för det första castilianska regementet, grefve Caserta till ötverste vid artilleriet och grefve Bari till kapten vid kavalleriet. Den från Madrid i så storartad skala tilltagna berättelsen om öfvergången af carlister till regeringshären synes nu krympa ihop, så att det antagligen endast varit fråga om några vanliga deserteringar, som ryktet sedan mångEN