Göteborgsposten – 21 oktober 1874, sida 1

—— ——— — —— — san i den gamla katedralen, och man erfor, att Bluette lemnat Blois för att tillbringa några dagar hos en moster, Sedermera, det var en månad derefter, återsåg man barnet olltjemt ensamt; det var bedröfvadt och svertklädt. och det ryktet spred sig i Blois, att Bluette var död och att Fleur-de-Mai bar sorgdrägt efter henne. Nära tio år förflöto; den gamle kaptenen dog och lemnade sin son ett anspråkslöst arf jemte ett rekommendationsbref till Mazarin, som då styrde Frankrike. Fadern hade före sin död affordrat Fleur-de-Mai ett löfte att vid fylda aderton år begifva sig till Paris och begära tjerst i konung Ludvig XIV:es armåer. Allt ifrån Bluettes död voro det lilla husets fönster aldrig öppna åt gatan; trädgården som fordom varit väl underhållen och vårdad, var alldeles vanskött, popplarne hade skjutit upp och afbrutit grannarnes utsigt. Sedan hade man gifvit benämningen Ådet stängda huset åt aflidne sire de Chastenays boning. 5p Efter hvad innevånarne i Blois visste, funnos i det stängda huset ej mer än tre innevånsre: Fleur-de-Mai, en ganamal tjenare vid namn Antoine och en ännu äldre hushållerska, som varit aflidne madame de Chastenays amma. Det gick likväl ett hemligt rykte i qvarteret, att fastän man aldrig sett flera komma ut ur det stängda huset än dessa tre personer, det fanns dock en fjerde innevånare i detsamma. En mörk och stormig vinternatt hade, efter hvad några grannar försäkrade, två hästars gnäggande hörts utanför det lilla husets port. De, som nyfiknare än de andrå gått fram till sina fönster, hade då kunnat varseblifva en man och en svartklädd dam. Damen hade stigit af hästen och rört vid portklaffen; porten hade öppnats och sedermera tillslutits efter henne. Hvad mannen beträffar, hade han åter begifvit sig derifrån och fört amazonens häst med sig bort. Allt detta hade försiggått utomordentligt hastigt, och