Göteborgsposten – 21 oktober 1874, sida 1

t2A2A2 VEN Englands föredöme, ty der finnes det icke i den här afsedda meningen, ehuru man af missförstånd har velat tro motsatsen. Men om således garantier måste sökas, hvar skola de finnas och huru skola de vara beskaffade? Frågan är svår att besvara, men ett svar måste en gång gifvas, så vida det skall blifva något af med de nu öfverklagade besvärens eftergifvande. Ty kronan kan icke finna sig i, att hennes maktområde minskas; hon eger ej en gång lof att med vett och vilja tillåta en sådan samhällsrubbning, som förringar hennes förmåga att uppfylla sina pligter mot staten. . Och. folket kan: eller får ej lättsinnigt bortskänka sitt försvars trygghet mot riksdagsnycker för att nöja sig med osäkra löften, som till slat kanske upplösa sig i intet. Stadgas nu, att de grunder för bevillningens utgörande, som i sammanhang med beslutet om grundskatternas afskrifning må blifva antagna, icke må kunna rubbas utan medelst konungens och riksdagens sammanstämmande beslut, så ega onekligen de bevillningsskyldige en så stor visshet som möjligt, att skatterna icke skola fördelas på ett orättvist sätt, som länder en samhällsklass till orättmätig fördel, en annan till oförskyld skada. Så längt är allting godt och väl. Men statens kraf att i hvarje händelse ega tillräckliga penningemedel för sina behofe bestridande uppfylles ingalunda dermed. Ty det står fortfarande riksdagen fritt att, när han finner så lämpligt, vägra att åtaga sig någon bevillning alls, eller till så stort belopp som är nödigt. Derigenom kränkes icke den billiga fördelningen af bördorna, då ju inga bördor åläggas. Men i detta sall måste ej blott de enskildes, utan ätven, och i främsta rummet, statens fördel tillgodoses. Det är svårt att fatta, huru detta skall kunna ske annorlunda, än genom att i lag, stiftad af konung och riksdag, och alltså omöjlig att rubba utan bådas samtycke, fastställes ett visst belopp af bevillning, som alltid bör. utgöras. Dotta innebär upprättandet af en ny ordinarie inkomst och förändring i R. F.8 60. Men vill man ändamålet, måste man också: vilja medlet, och riksdagens skattevillningsrätt får i alla fall ett tillräckligt svängrum;, så vida ej den fasta summan sättes högre, än som fordrag till ersättning af de besvär, hvilka nu skola afskaffas. Men om ock staten försäkras om en passande ordinarie inkomst i stället för grundskatterna och indelningsverket, vinnes dermed ännu ingen trygghet för medlens användning till landets försvar. Riksdagen, som bestämmer öfver anslagen, kan lika fullt falla på den tanken att anvisa dem till helt andra behof. Denna omständighet har ofta varit ämne för uppmärksamhet, och särskildt har K. M:t vid. sistlidne riksdag sökt i förväg anvisa sättet för svårighetens underrödjande. K. M:t föreslog nemligen, att i R. F. 5 80 skulle insättas ett tillägg, som stadgade, att, i händelse indelningsverket afskaffades, grunderna för det nya försvaret ej ekulle kunna rubbas ntan konungens och riksdagens samtycke. Men denna proposition föll genom Första kammarens motstånd, emedan der ansågs, att den åsyftade säkerheten ej stode att vinna genom denna utväg. Ty hvad med grunder i detta fall skulle menas, är i sig sjelf tvetydigt, och helt visst skulle det blifva svårt att med full och oomstötlig kraft ådagalägga, att deri äfven inbegrepes de nödiga anslagen. För kommande tvister om denna afgörande punkt var det kanske ett fult varsel, att Andra kammaren utan minsta motsträfvighet gaf det kungliga förslaget sitt bifall. Derförffnödgas man väl att söka något annat medel, hvarigenom sjelfva medlen för försvarsverket fästas dervid så, att de ej under en eller annan förevändning kunde ryckas från sitt en gång bestämda ändamål. Det nuvarande indelningsverket kan härvid måhända tagas till förebild i en af dess vigtigaste delar. Dess grundtanke är nemligen, att vissa bestämda, alltid till statsverket ingående inkomster. äro en gång för alla ahvisade till vissa ändamål. Liksom nu kronans räntor äro allt framgent anslagna i detalj till vissa soldatrotar och rusthåll, kunde man tänka sig, att vid en ny härordnings genomförande en summa, som motsvarade de beräknade årliga omkostnaderna för försvaret, en gång för alla anvisades att utgå af de ordinarie inkomsterna, deri inbegripen den genom lag faststälda bevillningen. Derigenom finge man en motevarighet emellan de ordinarie inkomsterna och de nödvändiga årliga utgifterna, på samma gång som man sluppe indelniogsverkots invecklade anordningar för alla enskilda fall: Huru det kommer att gå, när saken slutligen kommer till ett afgörande, är omöjligt att förutspå. Men alla medborgare, som ej sätta —r——AQ ———