Göteborgsposten – 21 oktober 1874, sida 1

tio års ålder en förtjusande liten flicka, hvit och brunett, med svarta ögon och rosenläppar, från hvilka ständigt hördes någon glad sång. Vid femton år förlorade pannan sitt glädjeskimmer, hennes läpp blef allvarlig, en brådmognad tycktes vilja fullborda hennes utomordentliga skönhet. Den unga flickan blef plötsligt qvinna. Två orsaker, en olycka och en glädje samverkade kanhända dervid. Bluette var nära tolf år, då det lilla huset fick en ny innevånare. Madame Chestenay, som då var nära tretiofem år, skänkte Bluette en bror, och denne bror erhöll namn efter den månad, i hvilken han var född: man kallade honom Fleur-de-Mai (Majblomma). Den unga flickans glädje var utomordentlig, hon hade en bror, hon var hans gumor, hon spelade snart rollon af en liten näpen mamma och öfvergaf sina dockor för Fleur-de-Mais vagga. Detta var en första öfvergång från Bluettas glada barndom till hennes mera allvarsamma ungdom; Vid femton års ålder förlorade den unga flickan sin mor; hennes panna fördystrades då, och den unga flicken blef qvinna; smärtan gifver så hastigt mognad! Ytterligare tre år förflöto; den gamle kaptenen, som plågades af rheumatism, gick aldrig utom huset; men innevånarne i Blois sågo hvarje söndag den vackra Bluette i messan, dit hon åtföljdes af en domestik, under det hon ledde vid handen den lille Fleur-de-Mai, som var det vackraste barn man kunde se. Den äldre systern hade för honom blifvit en ung mer. De grannar, hvilkas fönster vette åt den stora trädgården bakom det lilla huset, sågo ibland om aftnarne genom den häck af popplar, som omhägnade den, den unga flickan och det vackra barnet leka derinne. Hon hade den lille gossen vanligtvis i sitt knä och sågs allt som oftast trycka en kärleksfull kyss på de kastanjebruna bucklorna af hans långa, omsorgsfullt friserade hår. Men en dag, en söndag, visade sig den lille Fleur-de-Mai ensam i mes