Göteborgsposten – 20 oktober 1874, sida 2

7 Från Utlandet. I anledning af rikskanslerens i Tyskland förslag om upprättandet af en landstorm, genom hvilken landets stridsmakt skall svälla upp till den oerhörda siffran af nära två millioner väpnade män, ionehåller Times en ledande artikel, hvari med feg framhålles, att förslaget är ett nytt bevis på det tillstånd af förvildping, som börjar visa sig inom den europeiska civilisationen, likasom detäfvan angifver, huru Europas fastland i sjelfva verket är snarlikt ett krigsläger. Det etora bladet säger vidare: Vi tro, att en här, som omfattar ett lands alla vapenföre borgare, sällan skall våga att inlåta sig på en kamp, som icke kan afgöras genom ett enda fälttåg. Detta är kanske en medelbar borgen för fredens bibehållande, fastän mellantiderna mellan en så tryggad fred kanske skola likna det gående i vinterqvarter, som brukades under ett nu föråldradt krigföringssystem. En medborgarehärs inverkan på bandel och industri skall dessutom, fastän den icke käanes synnerligt tuog under krigstid, helt säkert icke vara ringa i fredstid. Ea nation har liksom en menniska blott ett visst mått af kraft, och om en stor del af denna kraft egnas åt militäriska ändamål, skall den icke vara gagnelig för industriela syftemål. En tysk soldat drages helt och kållet bort från andra sysselsättningar uader den tid han tjenstgör i ledet. Visserligen finna några af de mera fliiige elt års-frivillige sina militära åligganden icke oförenliga med bevistandet af akademiska föreläsvingar, då de äro förlogde till en universitetsstad, och möjligen kunna andra, som ej ha denna fördel, icke uteslutande egna sig åt sina militå:a åligganden. Men dessa äro sällsynta undantag, och det skulle vara ett stort misstag att anstålla någon jemförelse mellan de 8. k. frivilliges tjenstgöring vid tyska bären och våra engelske frivilliges. Det nationala försvaret är onekligen bland en medborgares första pligter, och ingen m enniska är berättigad att njuta medborgarskapets fördelar, om hon icke är äfvenledes beredd att bära dess bördor. Allt detta erkänna vi, men i afseende på åtgärden att göra hvarje medborgare till en yrkessoldat kan äfven den mest patriotiske ursäktas, om han håller tillbaka sitt omdöme. Troligen skulle ingenting annat än den strängaste nödvändighet kunna förmå en nation att tillgripa en sådan ätgärd, och en nation är sjelf den enda domaren öfver, om en sådan nödvändighet förefinnes eller icke. Systemet är naturligtvis icke utan sina fördelar, men det är blott ett nödvändigt ondt, och äfven de ifrigaste förespråkare, måste anse det för en börda på deras land, hvilken de gerna skulle vilja bli qvitt. I England (och äfven här i Sverige?) kunna vi med skäl känna oss tacksamme öfver, att den silfverhass-strimma, som skiljer oss från fastlandet, friar oss från pligten att bära en börda, som måste kännas nästan olidlig. Det i Berlin samlade förbundsrådet har i dessa dagar mottagit ett lagförslag angående det tyska rikekansliets utgifter för år 1875. Af de deri innebållna poster framhålla vi följande: 18,000 preussiska tblr i lön till rikskansleren förutom fri embetsboning; 40,000 thlr dispositionsfond till rikskaaslerens begagnande för oförutsedda fall; 12,000 thlr i lön till rikskansliets president, minister Delbrick; 300,000 chlr dispositionsfond för kejsaren i1 nådebevisningar af olika slag; 6,000 thlr till organiserandet af kontroll öfver utvandringen från Tyskland; 30,000 thir till de 5 expeditioner, som utsändts för att iakttaga planeten Venus genomgång. Representationen i utlandet kostar Tyekland inemot 800,000 tbir deribland äro ambassadörerna i London, Wien, Petersburg och Konstantinopel aflönade med hvardera 40,000 thlr. Till byggande af ett tyskt berkickningshotell i Peking har anslagiws en summa af 50,000 thlr, till uppförande af dylika i Petorsburg och Konstantinopel 200,000 thlr, för arkeologiska gräfaingar i landskapet Elis vid