Göteborgsposten – 20 oktober 1874, sida 1

att någon tid efter grefvinnan Hamiltons 1866 inträffade död blefvo samtlige originalbrefven inköpta af grefve Manderström för en temligen hög summa, som uppbars af Poles. Etter grefve Manderströms död erbjödos hans arlviogar att mot ett betydligt belopp få köpa en afskrift af samma bref, på hvilken framställning likväl gafs ett vägrande svar, naturligtvis, enär, då en afskrift blifvit gjord, flera afskrifter kunde fionas. Det är klart, att Poles med utgifvandet af desea bref nu afser att bereda sig en inkomst, sedan han genom försäljningen af originalen redan beredt sig en sådan och misslyckats i spekulationen att genom försäljning af afskrifterna mynta pengar på nytt. Dylika, ehuru icke fullt så längt bedrifna indiskretiotioner äro mycket vanliga. Expeditionssekreteraren Askelöf, hvilken såsom utgifvare af Minerva mottog en mängd förtroliga bref och meddelanden från framstående personer, gaf med varm hand alla sina papper till en honom nära stående person, hvilken sålde dem till riksbiblioteket, der de fianas och äro tillgängliga i den stora manuskriptsamlingen. Efter Crusenstolpes död såldes hans samling af papper till den högstbjudande, I den förekom ätven en mängd förtroliga bref till och med från hans välgörare, som nödgades återköpa dem för ett ej komprometteras. — Beträffande grefve Manderströms bref till grefvinnan Hamilton, så är det ganska möjligt, att, då originalen icke längre äro i Polos hand, de som nu utkomma ha blitvit af honom vöfverarbetade, d. v. s. delvis förändrade för effektens skull. Sådant är en bagatell för Poles. Göran.