Göteborgsposten – 20 oktober 1874, sida 1

Då de tre gentlemännen kommo in, lyckades Octavia resa sig upp, men föll tillbaka i en länstol. Conyers och Callender stodo fortfarande orörliga. De tycktes så djupt bestörta och förvirrade, att de voro ur stånd att lyda earlens befallning; men en obestämd tanke på att genom nekande försöka befria sig från misstavkar hade redan uppstått hos dem. Earlen återtog sin plats. Sedan mr Shervald kastat en hastig, granskande blick kring rummet, helsade han på lorden och uttryckte sin tillfredsställelse öfver att finna honom bättre. Desmond helsades hjertligt välkommen och presenterade mr Star. Lord Hawkhurst bugade sig. — Var god tag plats, sir, sade han. Desmond, sitt ner. Jag stod just i begrepp att skicka bud på er. Sherwald, tog ni med er det förändrade testamente ni uppsatt åt mig? — Ja, mylord ; men — — Gif mig det. Å sherwald tog upp det efterfrågade dokumentet ur fickan och gaf det åt earlen. Denne öfsertygade sig om, att det var det rätta, hvarefter han hastigt kastade in det i kaminen. Det fattade genast eld och förintades. -3 — så försvinner Rollyn Conyers förhoppning om att bli min arfvinge, sade earlen med högljudd röst, Ian skall aldrig ärfva en penny af min förmögenhet. Octavia började häftigt snyfta. Conyers yttrade ej ett ord. Earlen vände sig mot Desmond med ett ifrigt frågande ansigtsuttryck. — Har ni funnit mrs Desmond ännu? frågade han. — Nej, mylord, svarade Desmond sorgset; vi lyckades få veta, att hon fanns i ett hus i Bayswater; vi gingo dit, men hon lyckades undkomma. Beryl satt i ett aflägset hörn af rummet med ryggen vänd mot den grupp, som omgaf earlen. Hon kunde höra