Göteborgsposten – 20 oktober 1874, sida 1

allt utan att sjelf bli sedd. Hon höll sig mycket tyst nu, men hennes hjerta slog vildt. — Vi voro alla samlade på Desmonds kontor, då min skrifvare kom till mig med ert bref, sade Sherwald. Få vi fråga er, mylord, hvem som skref detta bref? — En qvinna, som varit hos mig sedan i går middags och som räddat mitt lif, förklarade lorden med hög och uttrycksfull röst. Derefter berättade han för Sherwald huru Octavia försökt att förgifta honom, och huru mrs Park omintetgjort detta försök. — Vill ni kalla hit henne, lord Hawkhurst? frågade Desmond i det han reste sig upp full af ifver. — Der sitter mrs Park, den dame som jag har att tacka för lifvet, sade carlen. Mrs Park, låt mig presentera för er mr Desmono, min slägting, mr Sherwald, min lagkarl, och mr Star. Nå, mina herrar, hvad ha ni att säga mrs Park? Sherwald såg på sina följeslagare. — Jag har ingenting att säga mor än att jag beder om ursäkt, derföre att jeg stör henne, sade mr Star. Vi — jag hade en tanke på, alt hon möjligen kunde vara min nidbee. Men Desmond tyckte sig känna igen stilen såsom Beryls. Jag ser, att denna dame ej kan vara Beryl, och vår sista förhoppning är gäckod. Mr Sherwalds ansigte uttryckte hans missräkning. Men Noble Desmond steg fram strålande af glädje. — Beryl, sade han ömt. Ändtligen har jag då funnit dig, min älskade. Till alla åskådarnes stora förvåning, drog mrs Park sig förskräckt tillbaka för honom, i det hon uppgaf ett ångestrop. Han tog henne i sina armar. Hon försökte att frigöra sig och lyckades. — Ni har funnit mig, Noble, sade hon i en ton full af smärta. Det hade varit bättre att låta mig vara föl