Göteborgsposten – 19 oktober 1874, sida 1

— — Var god skrif ett bref åt mig till mr Shervald, gade lord Hawkhurst. Han är min lagkarl. Bed honom komma till mig, så fort han kan — genast. Brefvet skrefs och ofsändes med en särskild budbärare. Kort derefter kom Octavia och tycktes bli förvånad öfver att finna earleu så mycket bättre. På hennes begäran tillät han henne att gifva honom medicin. Hon gick genast till skåpet och började mäta ut medicin. Som vanligt skickade hon Beryl efter vattenkarafinen. Earlen gaf förstulet akt på henne genom sina halfslutna ögon. Han satt i skuggan och tycktes slumra. Under det Beryl hemtade vattenkarafinen, tog Octavia upp en liten flaska ur sin ficka, drog ur proppen och slog flaskans innehåll hastigt i glaset. Flaskan gömdes derefter åter i fickan, och alltsammans hade skett så hastigt, att ej ens Beryl hann märka det. Men earlen såg det. Ostavia hällde i vattnet och rörde om blandningen med en liten glassked. Hon var sysselsatt härmed, då dörren öppnades och Conyers samt mr Callender trädde in i rummet. De båda gentlemännen skyndade att betyga earlen sin vördnad, och han mottog dem med ett slags allvarlig artighet. — Jag är djupt bedröfvad öfver att se er så sjuk, mylord, sade mr Callender. Jag hoppas, att ni snart skall vara återstäld. — Jag hoppss detsamma, sade Conyers, i det han betydelsefullt blickade på glaset. Octavia tog det i sin hand, men i detta ögonblick hördes steg i korridoren, hvilka närmade sig biblioteket. Octavia satte instinktlikt ifrån sig glaset och vånde ansigtet mot dörren. Det var blott en betjent, som inträdde med en silfverbricks, på hvilken låg ett gult kuvert. — Ett telegram till mrs Conyers, sade han.