Göteborgsposten – 19 oktober 1874, sida 1

——U74 — ———— eerusa sig i marketenterierna samt läsa Rapvel och en hop uppviglande broschyrer, som suvernören haft den svagheten att låta införas ch med hvilka fångarne, sedan de sjelfva läst lem, i sin ordning korrumpera soldaterna och bevakningen. Den gamla andan bland kommunarderna bibehålles genom inflytandet af len frimurareloge, som tått upprättas i Noumåa och som utgör en filial af centrallogen i Paris. (Det torde ihågkommas, att det franska och italienska frimureriet, likasom en del belgiska loger, har hufvudsakligen en politiskdemagogisk tendens). — För att göra ett slut på allt detta oskick, har amiral Rebourt infört åtskilliga nödvändiga skärpningar i bevakningen. Ett par hundra af fångarne, som anstälde dagliga skandaler i Noumåa, ha blifvit transporterade ölver till Tall-ön (Ile des Pins), hvilken de egentligen aldrig hade bort tå lemna, ett antal af bevakningen har hemskickats till Frankrike och ersatts med pålitligare folk o. s. v. Dessa allvarsamma åtgärder ha naturligtvis väckt en stark förbittring hos dem, som varit föremålet derför, och amiralen och hang officerare måste för sin säkerhets skull, alltid sofva med revolvern under hutvudgärden. Qrinnorna blanda sig också i saken, och amiralen har dagligen det nöjet att mottaga bref från petrolöser, af innehåll, att kunna komma håren att resa sig på ens hufvud. Den verldsbekanta Hertaska pianofabriken blef i lördags morgon totalt ödelagd genom mordbrand. Den brottslige är en verkmästare, som nyligen hade blifvit afskedad för oärlighet och som af hämnd har vållat denna omätliga skada. Elden anlades kl. omkring 5 på morgonen, och redan k. 10 återstod af hela, fabriken endast tre murar — den fjerde, som bildade facaden åt rue Marcadet, hade ramlat — och emellan dessa höjde sig ett ofantligt bål hvaraf lågorna slogos högt emot skyn. Den massa lätt antärdliga och brännbara ämnen som funnos sammanhopade, gjorde det redan från början omöjligt att tänka på släckning, så mycket mera som olyckan här, såsom ofta annars, var framme och gjorde att det uppstod brist på vatten för att mata den stora ångsprutan. När hettan genast blef ytterligt stark, sprungo alla de färdiga instrumenten som befunnos i magasinerna, och vibrationerna af de bristande klaviaturerna ljödo på ett sällsamt sätt midtigenom eldens sprakande och gnistrande. Endast vid pass trettio stycken kunde räddas — och i hvilket skick är lätt att tän ka! — med verklig dödsfara af de behjertade polissergeanterna. Förlusterna äro följaktligen oerhörda; man talar om flera millioner. Magasinerna innoböllo 500 pianos af alla slag hvaraf 200 skulle levereras under loppet af dagen. — Storsursten Constantin afreste i lördaga från Paris, der han på hemvägen från Biarritz tillbragt något öfver en vecka. Under sitt vistande vid denna aristokratiska bad-ort har han gjort sig mycket populär inom societeten genom enkelheten i sitt sätt att uppträda. I Paris har han icke varit föremål för någon särskild uppmärksamhet, eburu en liten folksamling egde rum vid bangården då han afreste och helsade honom med aktningsfull sympati, ty man anser honom vara: en stor vän af Frankrike. Han är af medelmåttig växt, snarare liten än stor, blond, bär glasögon, och bar snarare den tyska än den ryska typen. Han bär tjocka och långa polisonger men hans hår är temligen tunnt, och detta är nästan det enda som antyder, att han är 47 år gammal. Prinsen af Wales väntas i morgon till Paris och torde möjligen härifrån företaga en utflykt nedåt södra Frankrike. Det finnes folk som för den engelska tronföljarens besök vid det ena hofvet efter det andra se ett politiskt motiv ligga till grund. Förhållandet är visst enklare än så och behöfver icke vara någon hemlighet, säger man här: H. K. H. reser och reser — för att undvika att möta sina fordringsegare. Vi kunna ej veta, hvarföre han reser: han är väl road af att resa. —— :ttt ttt:-—