Göteborgsposten – 16 oktober 1874, sida 1

———— — — — — —— — släppt någon del af innehållet i den hemlighetsfulla slaska, som nu befann sig i mrs Conyers ficka, och dock vågade hon ej erkänna sin öfvertygelse ens för sig sjelf, så uppfylld af fasa och förvirring var hon i detta ögonblick. — Gif honom detta, sade Octavia, i det hon hällde en thåsked vatten i blandningen. Beryl tvekade. Men hon sade för sig sjelf, att hon var barnslig, och att hennes misstankar måtte vara ogrundade. Det vore en skam för henne alt ha fattat dylika misstankar. Hon gick öfver rummet med glaset i hand och gef det åt lord Hawkhurst. ! Han drack det i botten. — Jag hoppas, att medicinen skall göra er godt, mylerd, sade Octavia, i det hon närmade sig earlen. Ni såg mycket klen ut, då jag kom in. Jag önskar, att ni ej måtte få ytterligare en af era förskräckliga paroxysmer. Earlen svarade ej. — Ni måste tala till honom eller väcka hans uppmärksamhet på ett eller annat sätt, mrs Park, fortfor Octavia i det hon riktade sina svarta ögon wmot Beryl. Huru länge har ni varit här? — Sedan klockan ett ungefär, svarade Beryl mycket sakta af fruktan att hennes röst skulle bli igenkänd. Denna fruktan var onödig. Octavia skulle aldrig kunnat misstänka, att Beryl Star gömdes under denna förklädnad. Dessutom hade hon för mycket att tänka på för att fästa uppmärksamhet vid något så obetydligt Bom en sköterskas röst. — Jaså, sade mrs Conyers likgiltigt. Hvem är ni, mrs Park? Hvarifrån kommer ni? Hvem har rekommenderat er hos lord Hawkhurst? — Mrs Dominick har rekommenderat mig. Jag bor i London. ; — Är pi sjuksköterska till yrket? — Nej; jag är en obemedlad qvinna, som försöker alt förtjena mitt uppehälle så godt jag kan,