Göteborgsposten – 14 oktober 1874, sida 2

I detta ögonblick kom Kate tillbaka. — Miss Star är ej på sitt rum, sade hon, och jag kan ej fiona hennes hatt och schal, så att hon måste ha gått ut, ehuru det ej var jag som släppte ut henne. Hon har väl gått ut för att sälja sina broderier. Det var tydligt, att Kate trodde att miss Star var utgången. Mises Cavanagh förrådde ej med en min, att hon egde någon kunskap om, hvar Beryl uppeböll sig. De tre gentlemännen nödgades taga Kates förklaring för god, — Har ni någon aning om när miss Star kan komma tillbaka? frågade mr Shervald, i det han vände sig till värdinnan. — Huru skulle det vara möjligt? svarade hon. Jag visste ju ej ens att hon var utgången. Om ni äro hennes vänner, kunna ni komme tillbaka. Ni kunna ju komma hit i afton, tillade hon. Miss Star är alltid hemma på aftnarne. — Ja, vi återkomma i afton, sade Desmond. Hef godheten säg henne, att vi äro heunes vänner, och att det är ef yttersta vigt, att vi få träffa henne. Jag skall lemna en biljett till henne. Hön tog upp sin anteckningsbok och en blyertspenna samt skref på ett lösryckt blad följende rader: ÅBeryl, min älskade, en af mina vänner mr Shervald upptäckte i går er vistelseort genom att följa efter Convyers, som han misstänkte för att ha kännedom om den. Er onkel är med mr Sherwald och mig, då jag skrifver dessa rader. Mr Star ångrar sin hårdhet mot er och skall föra er hem till Starwood för den händelse ni vidblifver er föresats att lefva skild från mig. Min stackars lilla hustru, jag vill så gerna taga vård om er och förjaga den fantasien ur ert hufvud, att Conroy lefver. Det lider intet tvifvel, att han är död. Bevilja mig några minuters samtal med er, min älskade. Er alltid lika ömt tillgifne man.