Göteborgsposten – 14 oktober 1874, sida 2

— säger man. Stoltheten öfver hans sambällsställning kan äfven, efter hvad man förmodar, hafya bidragit till att påskynda hans tall, ty första hustru var en dam af kungligt blod. Han, en Arnim, tyckes ej hafva tänkt sig möjligheten af att det skulle kunna gå så som det skedde. Afskrifter af de flesta af de aktstycken, för hvilkas försvinnande grefve Arnim hålles ansvarig, finnes i utrikesministeriet i Berlin. Furst Bismarck säges vara så mycket mera harmsen ötver grefvens uppförande, som han icke kan annat än erinra sig det språk, hvari han sjelf brännmärkt Lamarmoras förrådande af statehemligheter. Från Tyskland skrifves, att HessenDarmstadts landtdag f. n. förhandlar om de nya kyrkopolitiska lagarne, hvilka äro en ren afskrift at dem, som antagits för Preussens del. De paragrafor, om hvilka omröstning redan egt rum, hafva antagita med en majoritet af två tredjedelar. Enkedrottningen af Baiern upptoga i katolska kyrkan den 12, och den; enkla ceremonien försiggick i Hohenschwavogau. På grund af denna omvändelse bar en fullständig brytning inträdt mellan drottningen och hennes son konungon. Vid öppnandet afrätteförhandlingarne i Colmar d. 5 d:s anmärkte den kejserlige tyske prokuratorn, hr Schneegans, att franska biskopar, i stället för att predika fred, gjort sig till organer för folkets lidelser. Biskopen af Nancy utfärdade ett herdabref mot intörlifningen at Eleas-Lothringen i tyska riket och kringsände det äfven till de tyska biskoparne i hans stift, för att de skulle uppläsa det från sina predikstolar. Många, ehuru icke alla, följde hans påbud, och hade åtalats derför att de satt det allmänna lugnet i fara. Med den nya regleringen af stiftsgränserna skulle denna anlednipg till olaglighet försvinna, men sjelfva förseelsen skulle enligt all sannolikhet upprepas. Många af de åtalade presterna visade en så fientlig hällning, att de helt säkert skulle rikta angrepp mot regeringen, utan att beböfva mottaga något herdabref. Preater, som icke stodo under främmande biskopar, hade visat sio motvilja mot den tyska regeringen och mot de tyska staternas kyrkopolitiska lager. Alla dessa olagligheter kunde icke för snabt undertryckas. Månget ord, som vid andra tillfällen skulle gå oanmärkt, kunde nu icke förbises, emedan det stod i samband med en allmän rörelse genom största delen af Europa och med de händelser, som tilldrogo sig i många trakter af Tyskland och inom ett parti i kyrkan, hvilket eftertraktade supremati. Det skulle vara dåraktigt at staten att underskatta sina motståndare. För att döma efter valen, utgöra de radikala och ultramontanerna majoriteten inom Elsas-Lothringen; men det fianes män — ban kunde äfven säga ett halt parti, som hysa andra åsigter, och de senare måste anstränga sig mer än någonsin för att kunna motverka sina motståndares stämplingar. Frankrikes officiela tidning tillkännager, att Jules Mohl, professor vid Collöge de France och medlem af Institutet, utnämts till officer af Hederslegionen. Undersökningen mot medlemmarne af bonapartistkomitön är afalutad. Det skall hafva lagts i dagen, att komitön stod i förbindelse med Ioternationale och att sammanträdesprotokoll förefinnas, undertecknade af bonapartiske ledare. Ministrarne äro ännu tvehågene, huruvida de skola draga saken inför rätta eller icke. Antalet af de ettåre-frivillige, som i år undergått examen, utgör 11,450, eller 3000 mer än förlidet år; 2178 blefvo kuggade. Storfurst Konstantin har helt plötsligt återkallate till Ryssland, så att han ej kunnat bevista den middag, Mac Mahon skulle gifva för honom i söndags. -SoirF som numera visar bonapartiskt sinnelag, innebållor följande uppsats: Hertigen af Aumale och prinsen af Jöinville försökte under hr Thiers presidentskap att erbålla tillätelse att öfverföra Ludvig Filips jordiska qvarlefvor från England till Frankrike. Thiers fall afbröt dessa underhandlingar. Samma begäran har nu stälts till marskalk Mac Mahon, men regeringen vägrar sitt samtycke, derför att ceremonien skulle föranleda politiska demonstrationer. Denna invändning synes oss vara af rivga vigt, och vi skulle med nöje se, om regeringen antog prinsarnes löfte, att coremonien skulle ha en alldeles enskild karakter. Vi understödja lifligt deras begäran. Frankrike kan endast stiga i verldens aktning, om det ännu en gång visar, att det hyser aktning för deras minne som styrt det. — oir vet nog, att på Ludvig Filips aska snart skulle följa äfven Napoleon III:s, och det är väl för denna, som bladet egentligen pläderar. Italiens officiela tidning meddelar några detaljer avgående utvandringen från Italien. r 1869 var, efter hvad det synes, antalet utvandrare 23,040, men år 1870 nedgick det till blott 14,001 och 1871 till 10,125, hvilka siffror nästan motsvarar utvandringestatistiken här i vårt land. Men år 1872 steg den — och detta är helt annorlunda än hos oss — till : 26,016, och under de första tre månaderna et — — lade ut med nyckeln till I I detta öconhliek