Göteborgsposten – 14 oktober 1874, sida 1

—L—ä4ä e— ————— sköta, sade miss Cavanagh; men jag vill dock låta er veta hvad jag her på hjertat. Gentlemannen var rätt vacker, men det var nägot i hans ansigte, som jag ej tycker om. Jag önskar fråga er, om hen talade sanning för Kate. Är han er kusin? Beryl tvekade. — Er tystnad är ett tillräckligt svar, sade miss Cavanagh. Han är ej er kusin. Oh, miss Star, hvarföre är ni ej lika oskyldig och god, som ni ser ut att vara? Den varmhjertade irländska qvinnan snyftade litet och förde upp näsduken till ögonen. — Är ni verkligen min vän, miss Cavanagh? frågade Beryl. — Ja i sanning. Och om ni nu vill säga mig, att allt är rätt, skall jag fortfarande tro på er, sade värdinnan. — Jag är värd er aktning, miss Cavanagh, sade Beryl allvarligt. Jag) behöfver en vän. Jag skulle gerna vilja meddela er något i förtroende, och jag tror att ni alärig skulle förråda mitt förtroende. — Aldrig. Om jog finner — men naturligtvis är ni värd min rekommendation, miss Star; jag kan måhända skaffa er något slags plats, sade miss Cavenagh. Jag tänkte på er i dag, då jag var på Hawkhurst-house — en earls hem, vet ni — i Park-lane — — Hawkhurst house? — Ja. Det är ett fullkomligt palats. Min kusin är hushållerska der. Hon är enka och en riktigt fin dame med sidenklädning och guldkedjor. Farlen bad henne söka upp någon pålitlig qvinna till medhjeiperska, och om vi ej vore för ung, skulle jag säga, att detta vore rätta platsen för er. Det skulle leda till någon tjensts erhållande på annat håll. — Oh, miss Cavanagh, utbrast Beryl ifrigt, det är just en plats för mig! Jag måste dit — jag måste! — Men ni är för ung, sade värdinnan, en — ——— ä—