Göteborgsposten – 8 oktober 1874, sida 1

—— kom för henne. Huru skulle hon kunnat misstänka, att lord Hawkhursts arfvinge var i verkligheten och lagenligt gift med Beryl Star, och att hon sjelf, Octavia Windsor, ej var hans hustru? Hade hon kunnat misstänka ett sådant förhållande, skulle hon aldrig ha låtit Beryl få komma till Hawkhurst House, hon skulle aldrig ha uppgjort en sådan plan som att föra Beryl och Conyers tillsammans. — Jag tror, miss Star, sade hon då Beryl började förråda någon otålighet, att jag äfven får besvära er om en uppsättning i blått satin och med alldeles olika mönster. Ah, der kommer ändtligen min man. Hon reste sig upp. Steg hördes från det bredvid liggande rummet, dörren öppnades och in trädde Dane Conyers, under det han hvisslade på en glad operamelodi. XXXVIII. I första ögonblicket efter sitt inträde i Octavias rum såg Conyers ej den svartklädda gestalt, som tagit plats vid kaminen. Hans ögon voro fästade på Octavia, som stod nära dörren med ett elakt småleende på läpparne. — Hvad är det fråga om? sade han. Hvarföre ser ni så glad ut, Octavia? Hvad har händt? Earlen är väl icke — — Tyst! sade Octavia med on hastig blick mot Beryl. Jag har gjort ett uppköp, och jag vill höra hvad ni tycker om varan. Se på detta vackra broderi. Miss Star — Beryl reste sig långsamt upp blek som döden. Conyers vände sin blick mot henne och stirrade på henne. De betraktade hvarandra några ögonblick utan att yttra ett ord eller göra en rörelse. Octavia utbrast i ett hånande skratt.