Göteborgsposten – 7 oktober 1874, sida 1

Shervald hade för afsigt att uppskjuta detta, till dess han kunde bevisa earlen, att Conyers var ovärdig att bli arfvinge. Något mer än en vecka efter Beryls försvinnande satt Desmond ensam i sitt kontor. Det var långt framskridet på eftermiddagen. Han hade varit i ifrig verksamhet allt sedan morgonen, och för att undvika alla frågor af mrs Margle och hennes hyresgäster hade han begifvit sig till sitt kontor, der han kunde få vara fullkomligt i fred. Det braon i kaminen och det rödaktiga skenet från brasan spred sig öfver rummet. Golfvet var belegdt med mattor. Väggarne voro beklädda med böcker. Der funnos beqväma länstolar, ett skrifbord och läsbord, en soffa på hvardera sidan om kaminen. En sofkammare och några mindre rum innanför kontoret. Dessa rum hade varit Desmonds hem, till dess han af kärlek till Beryl hade hyrt rummen vid Wells-street för att vara nära henne och göra hennes bekantskap. Medan han satt fördjupad i sina betraktelser hördes ott lätt slag på hans dörr. Innan han hunnit säga något, öppnades dörren och Dane Conyers kom in. — — Nå det fägnar mig att träffa er, sade Conyers med låtsad hjertlighet. Bitt stilla, jag bor. Ni ser ej rätt frisk ut. ss — Bitt ner, Conyers, sade Desmond. Huru mår mrs Conyers? Är lord Hawkhurst vid god helsa? Conyers satto sig i en länstol och intog en beqväm ställning. — Tack, mrs Conyers mår fullkomligt väl, sade han. Hvad lord Hawkhurst beträffar, har jag tyckt honom vara sig något olik på sista tiden. Jag har ej sett er, sedan vi voro på Iavke Cliff tillsammans, Desmond. Hvilka törändringar ha ej några få månader medfört! — Ja, stora förändringar i sanning! Ni är gift med miss Windsor af Cragthorpe och era utsigter äro de mest lysande. Jag —