Göteborgsposten – 7 oktober 1874, sida 1

got högre politiska förstånd djerfves gå in på — och det är då de främste äfven här varda de ytterste, det är då desse nyss så hyllade ledare öfverspriogas och förtrampas samt nye förare koras, för att i sinom tid undergå samma öde som föregångarne. Nå väl, det skall kanske återstå oss detta skådespel. Vår representation, afsedd att grundas på samfälda val, skall allt bestämdare visa sig framgå ur klaseval, deraf den jordbrukande klassen bestämmer öfver fem sjettedelar och öfrige samhällsklasser tillsammans öfver en sjettedel. Våra beherrskare skola genomföra sina planer; grundskatterna skola afskrifvas, försvarsverkets bördor lättas, våra domstolar ersättas med häradsnämder och husbehossbränningen återinföras, Och för att detta skall kunna ske, skola embetsmännen sättas på svältkur och städerna beröfvas sina privilegierade inkomster. Vi vilja icke bestrida, att dessa genomgripande planer, om hvilka man ännu till och med blott hviskar, skola kunna åvägabringas af vår nyaste samhällsmagt. Men det våga vi förklara, att detta nya utvecklingsskede i Sveriges politiska lit, lika litet som något annat af dylik art skall kunna undgå sitt slutliga öde; bland vårt fria folk skall en envåldsmagt aldrig kunna bestå. Förr eller senare skall den nödgas falla — kanske på sitt eget svärd. Möjligen kommer man vid den tiden detta sker att erinra sig, burusom grefve Arvid Posse d. 7 december 1865 vid öfverläggningarne om det då framlagda representationsförslaget, förklarade detsamma omkullstörta det bestående utan att förmå skapa något hållbart nytt, hvadan det skulle För ett älskadt fädernesland madföra ofred och olycka, och i händelsernas gång se hans yttrande besannadt; möjligen skall man derjomte förovita den statsman, från hvilket förslaget utgått, det stora felet, att hafva tänkt för högt om sina medborgare; men vi betvifla, att någon, med kännedom om våra dagars krönika, ekall med annat än bitter ironi kunna läsa till punkt ofvannämde hr grofves yttrande, höra, buru han, efter att på dåvarande regeringen och förslagets vänner å riddarhuset hafva vältrat ansvaret för de förutspådda olyckorna, elutar med följande, redan nu så underligt klingande ord: då är det endast vi(!) som förkastat förslaget, hvilka ega denna sorgliga företrädesrätt att med glödande foeterlandekärl-k. ännu kämpande om landets väl eller ve, utbrista: Icke vi ha härjat fälten ej hvälft södern upp motnorden, det hör andra maktertilll!S—d P.