Göteborgsposten – 6 oktober 1874, sida 1

Hon tog dem, fuli af förvåning öfver att någon skulle betala henne mer än hon begärde. — Jag behöfver några stolöfverdrag, sade mrs Conyers, såsom vi fortfarande måste kalla Octavia, ehuru namnet rätteligen tillhörde Beryl. De måste vara mycket eleganta. Kan ni hitta på någonting, som kunde vara passande? Tänk öfver saken och kom med ett prof till Hawkhurst House Park-lane. Octavia tog det arbete hon köpt, gjorde några ytterligere uppköp af butikqvinnorna och gick mot dörren. Beryl, som med glädje antagit Octavias förslag, hade redan gått ut och för ett ögonblick stannat på trappan. — Jag skall taga en omnibus hem, tänkte hon; jag känner mig trött. Hvad den damen var ädelmodig! Nu kan jag vara säker om att förtjona mitt bröd och göra besparingar för sjukdom och ålderdom. Hon gick ner och ställde sig att vänta på en omnibus, som skulle fara åt det håll der hon bodde. Hennes slöja var fortfarande tillbakakastad, för att hennes syn ej skulle bli hindrad. Under det hon stod och såg sig omkring, kom Dane Conyers för att förena sig med Octavia och blef henne varse. Han kände genast igen henne. — Beryl, så sannt jag lefver! mumlade han. Och der står Hawkhurstska åkdonet. Octavia kan ej vara långt borta. Tänk om hon skulle få se Beryl! Ah! Beryl tecknade åt en omnibus och väntade, att den skulle stanna för att taga henne med. I samma ögonblick gaf Conyers tecken åt en droskkusk, befallde honom att ha omnibusen i sigte och följa den svartklädda damen, då hon skulle stiga ur. Beryl steg i omnibusen och for, Conyers satte sig i droskan med kragen uppslegen kring ansigtet och följde henne. — Jag måste träffa henne! mumlade han. Hon har rymt bort från Desmond. Hon vet hvem jag är. Hon