Göteborgsposten – 6 oktober 1874, sida 1

— Det: der behagar mig, förklarade Octavia efter en kort granskning. Jag har aldrig sett ett bättre arbete ens i Paris. Jag köper det. Hvad är ert pris? Beryl kastade tillbaka sin slöja. Qvinnorna i butiken, som blefvo förargade öfver denna konkurrens i deras egen butik, drogo sig tillbaka och skulle ha visat sin narm, om de ej afhållits derifrån af vördnad för mrs Conyers, som var deras ständiga kund, och hvars rang, samhällsställning och framtidsutsigter de väl kände. — Jag begär en guinea för sjelfva arbetet och tio 6shillings för materialierna — de kosta mig så mycket, sade Beryl. Octavia såg upp från arbetet och blef för första gången varse Beryls ansigte. Det var mycket blekt och aftärdt med ett uttryck i de bruna ögonen och kring munnen; men det påminte icke desto mindre Octavia om det intagande ansigte hon sett vid dörren till St. Justkyrkan — om Desmonds bruds ansigte. Kunde detta vara samma qvinna? Kunde detta vara den brud, som på ett så sällsamt sätt försvunnit? Det kunde knappt vara något misstag, tyckte Octavia. Denna unga qvinna måste verkligen vara Desmonds förlorade brud. Hon öfverlade ett ögonblick. Hennes beslut blef snart fattadt. Att Conyers kände denna flicka, derom var hon förvissad; att hennes försvinnande stöd i något sammanhang med hennes åsyn at Conyers efter vigseln, derom var hon öfvertygad. Hon ville tränga till botten af denna hemlighet. — Jag anser detta arbete vara värdt mera än ni begär för detsamma, sade hon småleende. Jag skall gifva er fem pund för det och anser priset i alla fall billigt. — Fem pund! Beryl tviflade på, att hon hörde rätt, isynnerhet som Octavias mun trots dess småleende hade ett uttryck af grymhet och hennes ögon hade en hård obehaglig glans. Fem sovereigns räknades upp åt Beryl,