Göteborgsposten – 3 oktober 1874, sida 1

far som en raket in i n:r 3, griper mellan sina väldiga armar allt som fiones bopsamladt på soffan, men kan dock ej underläta att för sig sjelf göra följande reflexion: — mcS, de der lärda herrarae å då sig alltid lika, det X ju ett helt hästlass, som Ture den slarfvern glömt efter sej.. Och så bär det af öfver ländgåogen igen, fram till åkdonet, der det medtörda jemte eslarfverns i förstugan stående anspråkslösa kappsäck nerstufvas i den rywmliga baksitsen. Frukosten är slutad, åkdonet rullar åstad och snart se vi de båda bröderna lyckligt hamnade vid porten till den äldres lilla landtegendom. Man stiger ur och nu börjas urlastningen af Tures Gepäck. Stor scen! — ÅUHvad i all verlden å det här... Inte rår jag om allt detta här... broderad nattsäck, broderad resväska, broderadt glasögonfodral ... jag, som aldrig begagnar glasögon ... och sicken schargtil paraply sedan.., lamenterar vännen Ture. Sigge bara gapar af förvåning. — Kkors, det låg ju alltsamroans i trean, vet jag! utbrister han slutligen. Man gapskrattar, funderar och kommer slutligen sanningen så der temligon på spåren. Jaba, nu har ångbåten gått sin väg för länge sedan, räsonnerar mau och beslutar att afvakta dess återkomst några dagar derefter för att återlemna sakerna. Dot torde böra anmärkas, att händelsen tilldrog sig innan den elektriska telegrafen fanns till, En vecka förflyter och den dag randas ändtligen, då Sigge och Ture gemensamt skola resa in till köpingen för att återställa allt det, som de ofrivilligt lagt sig till. Sakerna hopsamlas ånyo och man finner naturligtvis allt... men nej... det schangtila paraplyet är borta... Allmän förargelse . .. man vänder upp och ner på huset... fåfängt... paraplyet återfiones ej. ÅParaplyt . .. paraplyt... hvar å paraplyt, tonar det i en dyster kör genom hela huset och slutligen tränger klagovisan ända ut på gården, der bon uppfångas af Vallpetter, som just står i begrepp att drifva krittera i vall. — ÖFarsplut... paraplut... jäkeln aasäkta, kanske de ä i de som Mjölke-Maja roste te köpingen me i förgärs . .. Mjölke-Maja — dagligtals benäwningen på förestånderskar sör gärdens mjölkkammare — tillkallas, ansättes på det skarpaste och bekänner slutligen ej blott att hon stulit parsplut utan ätven under årens lopp satt sig i besittning af en mängd Lepärlöst försvunna småsaker för att icke tala om det lilla kapital, hon lagt af på Åmjölkpengarne och sedan satt in i köpingens sparbank ... Nåväl, hade ej Sigge kommit några minuter före Ture fram till M., så hade den senare i god ordning tagit alla sina saker med i land, den resande hade ej blifvit af med sina, Mjölke-Maja hade ej blifvit frestad att lägga vantarne på paraplyt och hade troligen ännu i dag kunnat tortfara med sina landtliga annekteringar. Den glade studenten är för öfrigt en väl bestäld jurist, som dagligen får utreda mera intrasslade affärer än den nu förtäljda och landtpatrooen — ja, han berättade för oss här om dagen hela historien. En varmare och mera hjertligt menad afskedshyllning har väl knappast någonsin kommit ett bortdragande teatersällskap till del än den, som i onsdags afton egnades det Åhmanska. Men så låg deri också ett tack för många, många njutningsrika stunder, ett Farväl kanske för alltid! Sällskapets ledare och dess medlemmar qvarlemna också här ett så kärt mipne, att de ord som vid afskedstillfället yttrades: Ur ögat, ur minnet ! väl svårligen någonsin skola få sin tillämpning. Vi tro snararo, att Göteborgs samhälle ständigt med ett lefvande intresse skall följa detta sällskap och dess medlemmar, glädjas åt deras triumfer och egna ett uppriktigt deltagande åt de, vi hoppas det, snart öfvergående motgångar, hvilka väl de, lika litet som någon annan här i verldon, skola kunna undvika. Måtte triumferna bli så många, motgångarne så få som möjligt! Måtte härföraren, som fordom med så stor framgång ledde de djupa lederna, så förbättras till helsan, att han ännu en gång kan föra den dramatiska konstens runor Åmed den äran! Tre af sällskapets mest framstående medlemmar ha dock, dertill uppmanade från flera håll. ännu en gång velat skänka vår allmänhet tillfälle att njuta af deras med skäl så högt skattade talang. M:lI Thekla Wiborg gaf med benäget biträde redan i går å Nya Teatern för en från golf till tak fullsatt salong sin atskedssoir och i morgon är en dylik å samma teater anordnad at hrr Walter Ahlström och Richard Wagner. Programmet, som återfinnes i dagens an nonsafdelning, upptager det vid fredagssoirön gifna franska lustspelet Till punkt och pricka, utfördt af samma personal som då, Målsvilles effektrika komedi Sullivan, hvari alla tre artisternas, som bekant, förstå att fängsla genom ett förträffligt spel, samt slutligen en för tillfället af signaturen J. F—f författad epilog: Farväl till Göteborg, framsagd af m:ll Wiborg och soirgifvarne. Biljetter till. soirön säljas redan i dag i Nya Teaterns biljettkontore. De flesta medlemmarne af det nybildade sällskap. som kommer att efterträda det Åh