Göteborgsposten – 3 oktober 1874, sida 1

ÅDLrU — 2— ov OS SRS EF Redan på måndag inledes en rad musiknöjen med en af domkyrko-kantorn dir. Rob. Lindholm anordnad andlig konsert. Programskaffat sig biträde af våra yppersta musikeliska krafter, upptager tonsättningar, dels soli, dels körer, af Kreutzsr, Schaffer, Stenhammar, Josephsson, David, Bortniansky, Kuntas, Ölander, Abt, Weber, UMendelosokn-Barckoldy och CX, Det hela bildar ett utmärkt program och inträdesafgiften är måttlig, endast I krona. På tisdag ger kapellmästare Andr. Hallen sin i förra krönikan omnämda stora konsert å Nya Teatern. Vi hänvisa till vårt yttrande då och till det intressanta programmet i dagens annonsafdelning. Om torsdag säges Musikföreningens första abonnements-soi:6 för säsongen skola ega rum. Vi sakna tills vidare närmare underrättelse I met, till bvars utförande konsertgifvaren förom programmets innehåll. Det 32 att den här så högt uppburna, älskliga sångerskan mjll Olena Falkman kommer att medverka både vid denna och dir. Hallns konsert. Och så ha vi Vinterträdgården! Ja, den kom verkligen till stånd på utsatt tid, i det densamma för en ärad allmäahet öppnade sira portar redan i torsdags afton, den förste hujus. Ianan dess hade emellertid den egentlige anordnaren deraf, hr Leop. Beyerböck, varit utsatt för lika stora frestelser Bom S:t Antonius i verlden. Det var S:t Anthony, eom denna gång sjelf uppträdde rom frestare, förespeglande sitt tillämnade offer lika så många kronor som det skulle finnas krönta hufvuden i Borås, ifall stadens innevånare bestode sig med uteslutande sådane. Men riddar Leopold, som anade hästfoten under frestarens mantel, gick segrande ur striden, och så begaf det sig, som sagdt, att i torsdags Vinterträdgården sramstod i all sin glans för en häpen verld. Avordniogarne stämde i sin helhet öfverens med hvad som utlofvats: grottorna funnos der, småborden äfven, item fontänen, för aftonen dock mindre ymnig än han kommer att bli, de varma och kalla sörsriskningarno, de små sexorna och det allra bästa — bortåt fyra hundra deltagare i nöjat. De dekorativa anordnivgarne gjorde, som man väntst, dir. Lange största heder, serveringen var, oafsedt en ännu ursäktlig ovana vid den vidsträckta lokalen, god, sinnesstämningen ännu bättre och musiken allra bäst. Alla tecken tycktes antyda, att denna Vinterträdgård skall bli lika mycket gouterad som den förra i f. d. Bloms sal. Bloms sal! Gamla, vi hade så när sagt, gamla, hederliga sal! Hvad bar du icke lånat dig till allt för slag under din mångåriga tillvaro! Till konserter, spektakler, utställningar, vinterträdgårdar och baler, baler anordnade af borgerskapet och stans ällste, baler af annat slag, tockna baler, som göra vår ruin, till trubadur-konventiklar och kolportörsföredrag. Oh, dessa kolportörsföredrag! Det är en ful grimas, en vederstygglig förvridning i tidens anlete detta, lindrigast sagdt, befäpgda sätt, hvarpå vissa Åvältalarevid det bedröfligt ryktbara missionmötet i Upsala för någon tid sedan uppträdde. Åtskilliga af våra kolleger ha förut meddelat flera profbitar på detta slags Åardlig vältalighet. Vi ha emellertid fått oss meddeladt ett antagligen först i Svonska Posten i tryck synligt utdrag ur kolportören Måhls Åanförande vid nämde möte: — — — — Hela jorden är ett Guds hus, som hvilar på en fast grundval. De lärde säga visserligen, att jorden rör sig omkring en axel; men detta har jag svårt för att tro, ty de som skrifvit det hade aldrig sett den axeln, och dessutom hade ingen bört talas om någon reparation på densamma, oaktadt jorden stått i sextusen år. Och David säger: Han håller hennes pelare stadigt, Sela! Dylika praktstycken tarfva ingen vidare utläggning. Men för att återkomma till Bloms sal! Långsamt, men väl, synes allt mer framstå, som det valspråk, hvilket egaren till vår stade båda största hotell för i sin sköld. Uader det att en hel hop andra lägga händerna i kors och i drömmande frid afvakta -hotellfrågans lyckliga lösning, gör han åtminstone något. Sedan den åt Södra Hamngatan vettande delen af Hotel Haglunds Annex numera undergått en tillfredsställande upputsning, lärer meningen vara att i grund förändra den del af hotellet åt Östra Larmgatan, hvari den s. k. Bloms lilla sal är inrymd. Här är meningen att anordna uteslutande större och mindre rum för resande, Den stora salen och ditstötande smårum skola derefter inredas till en lokal för table dhöte-episning i stor skala; förmodligen blir en schweizerilokal inrymd i samma våning. Man vet huru långt vår tids sybaritiska smak sträckt sig i allt, icke minst i fråga om then dryck, som, nära nog främmande för våra ScotchWhisky, Batavia-Arrac och Jamaica-Rom förtärande törfäder, kallas för — Cognac . . . Sayer, Godard, Martell, Hennesey, hvem kan minnas alla namnen ...? Ljus och mörk, mörk och ljus! Nåväl! En eftermiddag sutto några vänner på ett af stadens schweizerier. Det började mörkna. — Johan! Skaffa hit ljus!, befalde en i laget. — -Skse det vara Sayer eller Hartell?, DFnÄYYL-JA Yanaget Aan VsI YyYYyfOfraada UYUVtargsB