Göteborgsposten – 2 oktober 1874, sida 1

med hela Frankrike för närvarande sysselsätter sig. Han tror sig redan ha funnit, att ioke allenast samtliga de medel, som af välmenta eller spekulativa, men alltid okunniga uppfinnare blifvit framlagda för att förhindra den nya landsplågans härjningar, äro odugliga, men, ännu mera, att man hittills totalt missförstått den lilla skadeinsektens natur och beskaffenhet. Det skulle vara hedrande för Sverige om en af våra vetenskapsmän lyckades, hvad hittills ingen förmått, utrota en fiende som hotar alla Frankrikes vinfält med ruin, och för hr H. sjelf skulle saken, utom äran, äfven medföra andra fördelar, ty natiovalförsamlingen har, såsom jag vid något föregående tillfälle omtalat, anslagit en belöning af 300,000 fres åt den som lyckas finna någon hjelp. För de här boende landsmännen kommer inom kort ett länge och ofta kändt behof att bli afhjelpt. Det har nemligen hittills, såvida man icke hemma haft någon kommissionär, varit ytterst svårt och oskäligt dyrt att hitfå svenska böcker. Man har måst reqvirera dem genom någon af de härvarande tyska bokhandlarne, hvilka i sin ordning tagit dem öfver Leipzig. Nu kommer, som sagdt, denna saknad att bli afhjelpt, då en svensk bokhandlare, hr Nilsson, som i många år varit anstäld hos det ansedda bokkommisionshuset Reinwald Co., i nästa månad kommer att öppna en skandinavisk bokhandel vid Rue de Rivoli n:r 212 (midt emot Tuilerieträdgården). Antalet skandinaver är här icke obetydligt, och det är att hoppas att den nya affären, hvilken på samma gång naturligtvis kommer att omfatta fransk och annan utländsk litteratur, om våra landsmän verkligen vilja intressera sig derför, skall komma att gå bra. Utom den nyssnämnda insektutställnihgen pågå här för närvarande flera stycken andra. Det är först och främst en af produkter från statens fabriker af porslin i Sövres och afgobelinor från Paris och Aubussora. Det är omöjligt att göra sig en föreställning om dessa utsökta arbeten, om man icke sjelt ser dem. Det nyare gobelinsväfveriet, långt ifrån att såsom det en tid såg ut, råka i förfall står tvärtom högre än konsten någonsin gjort; teckningens eller mönstrets korrekthet och färgernas glans gör väfnaden på något afstånd förvillande lik oljemålning, och jag har sett mer än en af de besökande misstaga sig derpå. En annan utställning, anordnad af Föreningen för de sköna konsternas tillämpning på industrien, är särdeles omfattande och i aldra högsta grad intressant. Den erbjuder, kan man säga, sjelfva blomman af de stora verldsutställningarne, och hvar och en känner, huru ojemförligt öfverlägsen den franska industrien är alla andra länders just på detta område. Utställningen är fördelad i nio klasser: I. Konsten tillämpad på rum-dekoration, hvarunder inbegripas dekorativ arkitektur, ornamentala bildhuggeriarbeten, snickeri och bildhuggeri, dekorativa målningar o. s. v.; II. Konsten tillämpad på väfnadsindustrien, med mattor, tyger, tapeter och tapetserarearbeten; III. Konsten tillämpad på möbelindustrien; IV. Konsten tillämpad på de oädla, och V på de ädla metallerna; VI på glasoch lerkärlsindustrien; VII på beklädnadsindustrien; VIII på diverse artiklar såsom åkdon, vapen, articles de Paris, artificiela blommor, solfjädrar 0. 8, v. samt IX på undervisningen och hvad som börer till gravyr, boktryck, fotografi etc. Härförutom visar expositioneu en framställning af Åkostymens historia från de äldsta tiderna, dels i bild, dels i verkliga hithörande föremål. — Man kan trygt säga, att den, som icke sett hvad Paris kan bjuda på inom de ofvannämda konstgrenarne, icke har någon id om den höjd, hvartill industri och konst i förening kunna komma. Jag vill icke här söka att beskrifva några särskilda artiklar, ty detta skulle svårligen låta sig göra utau att jag finge till min disposition flera spalter i Göteborgsposten än ett helt nummer innehåller. Men då denna utställning är af fullkomligt privat art och icke synes ha blifvit satt i scen med samma reklamer, som eljest brukar vara fallet, är det antagligt att den utom Frankrike icke blitvit mycket uppmärksammad. Detta är en stor skada, ty, såsom jag nyss sade, erbjuder den ett tillfälle att se och studera det aldra bästa af hvad som inom det i fråga varande området brukar förekomma på verldsutställningarne, och man har dertill den förmånen att kunna studera de exponerade föremålen i ro och frid utan att bortvillas af den massa artiklar af underordnadt värde, som brukar förekomma på de stora utställningarne. Jag kan derföre icke nog uppmana de svenska industriidkare, som kunna ha tilltälle att göra en resa till Paris, att begagna detta tillsälle till att få se ting,