Göteborgsposten – 2 oktober 1874, sida 1

har spårat efter henue till Westminsterbron, der hon passerade åt Surreysidan till. Polismannen, som stod på post der och såg henne, tror att hon hållit sig utefter floden, till dess hon uppnått Blackfriarsbron. — En högst besynnerlig tilldragelse! sade earlen. Jag har aldrig hört talas om något liknande fall. Det är rysligt — ja, rysligt! Conyers betäckte ansigtet med sin hand. Samvetsqvalen vaknade hos honom. — Hon måste vara död, sade Conyers till hälften omedvetet. Ja, hon har dränkt sig. — Arme Desmond! sade earlen glömmande sin fordna vredo mot vår hjelte. Arme unge man! Gå till honom, Shervald, och uttryck mitt deltagande i hans bedröfvelse. Råd honom till att låta polisen spåra upp hans febersjuka hustru. Min börs står till hans disposition. Om de kunna finna henne, så låt dem föra mrs Desmond hit. — Hit! upprepade Conyer — Ja, hit! sade earlen. es hus står öppet för dem. — Det kan ej lända till något godt, sade Conyers med låg, hes stämma. Derefter lemnade han långsamt och med nästan vacklande steg rummet. Earlen såg förvånad efter honom. — Jag fann Conyers beteende var så underligt, sade han. Jag visste ej, att han hyste en sådan tillgifvenhet för Desmond. — Han hyser ej någon tillgifvenhet för honom, sade lagkarlen lugnt. Han har något hemligt intresse i denna tilldragelse — någon hemlig andel i den. Och hvilken denna andel är, tillade han, skall jag skaffa mig kännedom om!