Göteborgsposten – 30 september 1874, sida 1

ligt. Jag skell emellertid gifva henne ett lugnande pulver och råder er till att låta föra henne i säng samt låta henne vara i ro ett par timmar. Hon skall af sig sjelf återfå lugn och sans. — Det var ett elakt förebud, det må jag väl säga, sade mrs Margle. Stackars liten, hon väntade att få resa till Brighton klockan fem. — Hon skall bli tillräckligt frisk för att kunna resa, sade doktorn. Det är bäst att utföra den planen, mr Desmond. Ombyte af vistelseort är hvad hon behöfver. Jag skulle vilja påstå, att hon är försvagad af öfreransträngning och brist på närande föda, ehuru jag sannolikt misstager mig i det. Omvårdnad och några dagar vid kusten skola göra henne frisk igen. Doktorn tog afsked och Desmond bar sin brud upp till hennes gamla rum och lade henne på hennes bädd. En af hennes kappeäckar stod packad och hopspänd, färdig att bortbäras. Den andra var öppen och ordnad för att mottaga hennes bröllopsklädning. Hennes reslåda stod på bordet. Desmond gick ut, öfverlemnande åt mrs Margle och pastorns hustru att afkläda Beryl och lägga henne mellan lakan. De gåfvo henno det lugnande pulfret och gingo sakta ut ur rummet. Hyresgästerna och mrs Margle gingo ner i salongen, men Desmond satt utanför Beryls dörr, vaksam, lyssnande och orolig. Ensam med sina tankar vågade Beryl gifra luft åt sitt qval. Hon visste, att hon sett Dane Conyers. Trots det bevis hon hade på hans död, visste hon att han ännu lefde. Kvilket verkligt bevis hade hon haft på hans död? Hans betjents ord — men detta var värdelöst. Ingen af de vägvisare, som blickat ner i Djefvulsskorstenen på Monte Bosa hade sett mer än den ytterhalsduk han burit. De hade ej bevittnat den olyckshändelse, som blifvit berättad för henne. Beryl, som hittills varit oskyldig och omisstänksam som ett litet barn, erhöll i en hast en till