Göteborgsposten – 23 september 1874, sida 1

någonsin lefvat. Ert tycke för honom var ej kärlek, säger ni? — Nej — ack nej. Jag föraktar nu hans minne och hatar mig sjelf för att jag någonsin kunde tro, att jag älskade honom. Men ni är en gentleman, Noble. Jag är ej en passande hustru åt er. — Tillåt mig vara bäste domaren i den saken, sade Desmond småleende. Ni är en dame med utmärkta egenskaper, Beryl, trots allt mörker som kan hvila öfver er härkomst, och hvilken mån som helst, af huru hög rang han månde vara, skulle vara hedrad genom ett giftermål med er. Jag tager hela ansvaret på mig — ni behöfver ej ens tänka på saken. Och i morgon skall ni bli min hustru. Beryl lät ej höra några vidare invänningar. Det var så behagligt att underkasta sig denna starka vilja, att föras in på vägen till lycka till och med emot hennes egen öfvertygelse om hvad hon var skyldig Desmond. — Han har varit död fyra eller fom månader, sade hon i låg ton. Vårt giftermål blef aldrig tillkännagifvet i England, ehuru vi vigdes i Gengve och under en månad bodde nära Ouchy vid sjön Leman. Jag har aldrig kallat mig vid hans namn, aldrig burit sorg efter honom och aldrig underrättat någon i England utom min mors bror om mitt giftermål. — Ni tycker att detta giftermål ken synas komma väl hastigt efter det andra, sade Desmond som förstod hvad hon tänkte på. Sannt, Beryl, men de ord ni nyss uttalat innehålla tillräcklig ursäkt, ifall någon sådan behöfdes, för detta hastiga omgifte. Ni är ej känd såsom enka och behöfver ej vänta ett år af aktning för en man, hvilken bevisade sig vara en skurk. Haf förtroende till mig, min älskade. Låt mig få min vilja fram i fråga om vårt giftermål. Beryl gaf vika, ehuru en sällsem aning om att något ondt förestode förmörkade hennes själ, Hon talade ej om