Göteborgsposten – 23 september 1874, sida 1

Göteborg den 23 September 1874. Riksdagsmannavalet i går för Första kammaren inom härvarande landsting ufföll så, att boktryckaren S. A. Hedlund och bruksegaron Art. Koch med resp. 32 och 26 röster utsågos att fylla länets tvenne lediga platser. Röster tillföllo dessutom hrr Oskar Evers (19), kapten 0. E. Carlsund (15), rektor Widell (5) och kand. A. Philipsson (1). Röstsplittringen synes sålunda hafva varit ganska betydlig. Det skulle kanske vara föga lämpligt att ytra något missnöje med valets utgång, om skäl till sådant funnes. Då vi nu för vår del ange, att man har skäl att vara belåten med resultatet, må det deremot väl anses tillständigt att uttrycka denna belåtenhet, Båda de valde äro ju kände som hederlige och intelligente män, och man bör kunna vara fullt öfvertygad derom, att de, om de mottaga uppdraget, skola veta följa sin egen bästa öfvertygelse och ej låta sig blindt ledas af påtryckning från partiledare, vare sig på ena eller andra hållet. KReörande hr Hedlunds lämplighet som riksdagsman torde han tillförene hafva till fylles. ådagalagt densamma, då han en gång af Göteborgs stad hedrades med förtroendet att vara ett af dess ombud. Från denna ain verksamhet medförde han temligen allmänt det vittnesbördet, att han med sans och urskiljning hade verksamt deltagit i förhandlingarna, hvarförutom hans framstående egenskaper som debattör i en då af många oöfvade representanter sammansatt församling framträdett ofta lysande eätt. Om hr Hedlund sedan den tiden i en eller annan hufvudfråga på ett annat område kämpat i en riktning, som förut syntes honom mera främmande, så är derom för tillfället ingenting annat att säga, än att kanske just denna omständighet bidragit dertill, att landtmännen i landstinget hedrat honom med sitt förtroende. Man har visserligen gjort den anmärkningen, att den som disponerar en större politisk tidning icke gerna bör väljas till folkombud, och vi hafva någon gång hört uttalas, att en dylik ställning skulle kunna missbrukas. Vi anse också, att ledarne af betydligare tidningsföretag hafva goda skäl att så mycket som möjligt afhålla sig från att eftersträfva offentliga uppdrag. Emellertid är det ju att hoppas, att hr Hedlunds val icke skall gifva anledning till några anmärknirgar af det ofvan antydda slaget. Möjligt är ock, att den oupphörliga beröringen med till största delen män af icke vanlig förmåga och erfarenhet kan bidraga att utjemna besynnerligheter och förekomma de förlöpningar, hvilka stundom framträdt i ett skriftställeri, hvari dannemannakurtisen, det på tidningens byrå uppgjorda försvarseller afväpningssystemet och en viss ovilja mot en del myndigheter spelat en icke obetydlig roll. Vi känna icke, huruvida hr Hedlund kan finnas benägen att göra de personliga offer, som landstinget af honom önskar, då det hedrat honom med sitt förtroende. Det synes 088 dock, såsom om landstinget åtminstone för någon tid borde kunna räkna på hans kända håg och fallenhet för ett mera personligt deltagande i det politiska lifvet. Hr Koch har hittills icke gifvit allmänheten tillfälle att bedöma de egenskaper, hvilka landstinget ansett göra honom lämplig för det hedrande kallet.